Dora Bruder

Dora Bruder av Patrick Modiano är en märklig roman, märklig på det viset att mitt initiala intryck av den var att den inte borde fungera, att mängden av adresser, tidsangivelser, identitetsnummer, personuppgifter och registeravskrifter borde motverka romanens grundläggande anspråk på att vara en fängslande berättelse. Jag visste att Dora Bruder handlade om författarens försök att rekonstruera en judisk flickas liv under åren 1941-1942 men mina föreställningar om texten motsvarade inte texten jag hade framför mig.

Fast nu är det så att Modiano inte har fått Nobelpriset i litteratur för intet. Som det anstår en författare i nobelprisklassen har han på basis av framgrävda fakta skapat en stark, verklighetsbaserad berättelse som berör på djupet och går rakt in i hjärtat. Det var bara att kapitulera och låta sig svepas med.

Tidningsnotisen

Det hela började 1988 när Patrick Modiano såg en liten notis i en kvällstidning från krigsåret 1941. En femtonårig judisk flicka vid namn Dora Bruder var försvunnen och söktes av sina föräldrar. Ju mer Modiano tänkte på flickan som befann sig ensam någonstans i det av tyskarna ockuperade och allt mer judefientliga Paris, desto mer besatt var han av tanken att ta reda på Doras öde. I nio års tid ägnade sig Modiano åt arbetet att gräva fram all tillgänglig information ur gamla register och arkiv. I romanen som bär flickans namn som titel berättar han således vad som hände i Doras liv från försvinnandet en kall decemberkväll 1941, via interneringen i lägret Drancy utanför Paris, till transporten till Auschwitz i september 1942.

En far försöker återfinna sin dotter, anmäler hos polisen att hon är försvunnen, och en notis publiceras i en kvällstidning. Men denne far är själv "efterlyst". Föräldrar förlorar sitt barn ur sikte och en av dem försvinner i sin tur, den 19 mars, som om vintern det året skilde människor från varandra, förvirrade och blandade bort deras vägar tills själva deras existens blir osäker. Och det finns ingen utväg. DE, vars uppgift det är att söka och finna en, upprättar kartotek för att desto lättare kunna få en att så småningom försvinna - slutgiltigt.

Modiano väver samman all mödosamt framgrävd information men han fabulerar inte. Aldrig att han skulle fylla ut luckorna med fiktion, även om han tillåter sig att gissa eller spekulera över olika alternativ kring vad som kanske kunde eller kanske inte kunde ha hänt. Det är fullt naturligt och som läsare är man med i tankeprocessen. Jag tror också att det är tack vare det greppet som jag med författarens hjälp börjar föreställa mig händelserna och visualisera Doras tragiska öde. Inser vidden av det. Det drabbar mig.

Modiano beskriver ett stegrande helvete och gör det på ett utsökt språk. Eftersom vi har historiens facit i handen vet vi att Dora och hennes familj rör sig mot avgrunden och vetskapen om att rörelsen inte går att hejda är plågsam. Samtidigt sker något magiskt. Som om författaren väckte Dora till liv igen för ett ögonblick, som om han upphävde och hejdade tiden.

Modiano har gjort Dora Bruder odödlig. Hennes spår finns kvar i Paris, enligt författaren kan man uppfatta ett eko av hennes närvaro i somliga kvarter. Och hennes hemlighet? Vad gjorde hon veckorna då hon var på rymmen? Det är den gåtan Patrick Modianos roman bottnar i och handlar om.

Dora Bruder trotsar evigheten, glömskan och intigheten. Tack vare Patrick Modiano har ett för länge sedan bortglömt namn fått konturer och värme av en människa. Fantastiskt.

Dora Bruder, ca 15 år gammal, står i mitten.

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.