Lagom till förmiddagskaffet började en diskussion på Café Europa, kaffet var starkt, gott och gratis. Diskussionen intressant.
Bokförläggare Svante Weyler, Malin Emitslöf och Gunnar Nirstedt pratade om villkoren för europeisk litteratur på svenska och sammanfattningsvis sades följande:
- Det är svårt att komma
igenom mediebruset när det gäller "smal" litteratur.
- Det gäller att
nischa sig när man är ett litet förlag.
- Det finns fördomar
mot översatt litteratur, människor ser den ofta som svårtillgänglig, många också tror att
man måste gilla landet i fråga för att vara intresserad av dess litteratur, vilket egentligen är lite absurt.
- Människor tror att
den utländska litteraturen skiljer sig väldigt mycket från den svenska och anglosachsiska.
- till exempel italiensk litteratur ställer andra frågor, men är inte så annorlunda för övrigt.
- Problemen med utgivning och marknadsföring av europeisk litteratur på svenska är ett svårt
förklaringsfenomen. Förlagen kanske inte
berättar tillräckligt bra för att nå den litterära offentligheten, undrade Svante Weyler.
- Många idealiserar
småförlagen, som om litenhet vore garant för kvalitet, så är det naturligtvis inte.
- Bonniers och
Norstedts anger klimatet, de banar vägen..
- Man behöver en
bästsäljare för att våga satsa på annat också.
Hur ser det ut med den europeiska litteraturens framtid i Sverige?
Afrika verkar vinna
mark, nigerianska författare bosatta i Amerika är i ropet, deras berättarstil är igenkännbar. Det är en öppning för att
ta till sig ett annat sätt att tala, t.ex. Achebe. Achebes sätt att tala kommer från en
annan kontinent, det syns, det är det verkligen främmande, det borde finnas mer
sånt även när det gäller europeisk litteratur. Vi måsta skaffa oss beredskap att
erbjuda det nya och okända. Läsare måste fostras till det.
Det är i första hand
litterärt avancerad litteratur som kommer från de europeiska länderna men vi har inte utrymme för elitism, det vore ödesdigert i ett så litet land som Sverige.
