lördag, september 27, 2014

Min bokmässa 2014, lördag: Den perfekta seminariemixen


Igår hade jag lite otur med ett par seminarier men idag är det desto bättre. Alla de fyra seminarierna som jag hittills varit på idag har haft en likadan dramaturgi: en moderator leder ett samtal med två eller tre författare som är aktuella med böcker med ett liknande tema. Ett utmärkt upplägg som leder till succé när aktörerna är av det rätta virket.

1) Kl. 10.00: Småstadsblues med Anneli Jordahl och Kristina Sandberg, moderator Yukiko Duke (för övrigt hur bra som helst). Jag antecknar inte, jag bara lyssnar och njuter. Dessa författare skriver så hjärtat blöder, de har gjort hemmafruarnas liv och arbete synliga, gett kvinnorna upprättelse. Det finns många Maj och många Mona. Jag inser att jag vill/borde läsa Anneli Jordahls bok "Låt inte den här staden plåga livet ur dig, Mona". Känner att jag går miste om något om jag inte gör det. Kristina Sandbergs trillionen Maj är redan en favorit.


2) Kl. 12: Väntar på en av dagens förmodade höjdpunkter, seminariet Jaget i konsten med Torgny Lindgren och Inger Edelfeldt och Yukiko Duke som moderator igen. Samtalet kretsar kring bilden av konstnären och hens konstnärskapbi "Klingsor" respektive "Konsten att dö". Båda har undersökt skapandets villkor och kommit fram till delvis lika slutsatser. Torgny Lindgren är älskvärd, rolig och klok som alltid. Inger Edelfeldt är en mer en värdig samtalspartner. Efteråt köper jag "Klingsor" fast jag redan har läst den, bara för att få boken signerad av Torgny.



3) Kl. 14: Biografin som tummelplats med biografiförfattarna Lisbeth Larsson (Virginia Woolf), Agneta Rahikainen (Edith Södergran) och Lena Kåreland (Gerge Sand). Tre kvinnor som skriver biografier om kvinnor och använder sig av olika metoder i sina böcker. Biomonografin om Virginia Woolf är skriven med hjälp av kartmetoden, dvs att samtliga platser i Woolfs romaner är satta på en karta över London - en spännande och talande bild framträder. Kårelands biografinär är mera traditionell, medan Rahikainen undersöker äldre biografier och dödar myter om Södergran. Det är justering den här mytbildningen och hur kvinnor framställs i biografier som samtalet kretsar kring. Ett otroligt intressant ämne, tycker jag. Jag lyssnar med fascination och nyfikenhet. Moderatorn Ebba Witt- Brattström är förstås enormt kunnig och insatt, men verkar akta sig för att vara lättsam eller rolig. Det är lite synd. 


4) Kl. 16.30: Avslutar med ännu ett seminarium med Torgny Lindgren. Nu pratar han med sin förläggare Susanna Romanus om "Klingsor" som är, något ovanligt, skriven i vi-formen, ett slags gest av ödmjukhet enligt Torgny. Han tycker det är vackert. "Klingsor" har tagit bortåt 60 år att skriva. Några tankar som Torgny delar med sig av:

Vad kommer först? Formen eller innehållet?
"Formen ska vara en funktion av stoffet, en följd av materialet man bearbetar".

Konstnären Klingsor är ingen stor konstnär, utan en medelmåtta. Och det är stort att vara en medelmåtta, det är ju vi flesta. Vi ska akta oss för genier, de är livsfarliga, säger Torgny.

I världen finns inga döda ting, ingen död materia. De döda tingen är lika levande som vi men de lever så oerhört mycket långsammare än vi, så långsamt att det inte går att mäta det.  Ett glas i boken lever ett sådant långsamt liv, det förmår att räta upp sig på egen hand fast det från början hade stått snett på en snett sågad stubbe. Men glaset ville stå rakt...


**************************

Så är det roliga slut. Om en och en halv timme går tåget, dags att lämna bokmässan och åka hem. Jag är slut, pengarna är slut. Litteraturen består. Roligt var det! 

Inga kommentarer: