tisdag, september 02, 2014

En bok är en bok är en bok

Jag har märkt att markören som visar min preferens på skalan e-bok/pocketbok/inbunden bok har ändrat placering igen. Det har sett olika ut genom åren, markören rör på sig då och då. Först läste jag naturligtvis endast inbundet, bland annat för att det inte fanns andra bokformat. Sedan kom en period på några år då jag gärna valde pocketböcker eftersom de är smidiga, lätta och billiga. Men min syn är inte längre vad den har varit och det blir helt enkelt för jobbigt för mina ögon att läsa en liten text under en längre tid, trots att jag använder glasögon (det är inte lätt att bli gammal). Så jag har slutat nästan helt att läsa pocketböcker, till förmån för e-böcker som är anpassningsbara och dessutom inte kräver plats i den fysiska bokhyllan (det såg jag länge som en fördel). Trots att jag har prefererat e-böcker ganska friskt under de senaste två åren, har den inbundna bokens topplacering förblivit ohotad. En riktig bok är en riktig bok, det går inte att komma ifrån.

Så har jag märkt något nytt. Jag vill få bläddra i tidigare lästa böcker när helst det uppstår ett behov att leta fram en sida eller ett stycke för att läsa det igen, ett stycke som jag har strukit under eller gjort en anteckning till vid sidan om. Sådant är krångligt när det är e-böcker. Det går, men det krävs en del klickande hit och dit som är tröttsamt. Det är betydligt lättare med pappersböcker. Det bästa alternativet för mig är att läsa boken som e-bok och ha en pappersvariant vid sidan om för understrykningar och anteckningar. Lösning: skaffa dubbletter.

Och att e-böcker spar plats i bokhyllan? Hur är det med det? Jag saknar de fysiska böckerna. Jag vill se deras ryggar stå där. Som det är nu ser jag bara en imaginärt tom plats där den ena eller andra e-boken skulle stå om jag hade den i pappersform. Lösning: skaffa dubbletter.

Min bokhylla

Dubbletter, ja. Det låter helt galet förstås. Men ni förstår, det är precis åt det hållet det verkar gå med mitt bokanskaffande. Då kan pappersvarianten vara i pocket om jag har "huvudboken" som e-bok. Eller så köper jag inbundet (helst när det är ett bra erbjudande eller rea eller ett loppisfynd) och en e-dubblett när dess pris har sjunkit till pocketboknivå. Det är inte så att jag köper dubbelt när boken är nyutgiven, nej nej. Jag tänker mig för, jag försöker tänker ekonomiskt, det gör jag verkligen. Men böcker får ändå kosta hemma hos mig, det är en prioritering jag är lyckligt lottad att kunna göra, tack och lov.

Min känsla för böcker som radar upp sig på hyllorna är inte unik, jag vet att jag delar den med många. I senaste numret av tidskriften Fyrahundrafemtio finns en artikel om författaren Tom Rachmans känsla för papper och i den artikeln sätter han ord på det jag instinktivt har förstått. Han säger:
Men alltså - jag gillar böcker. Jag gillar verklighetskänslan i att det finns ett fysiskt ting som också representerar den upplevelse man har haft. Jag sparar allt jag läser, utom det som är riktigt värdelöst, just för att det inte bara handlar om innehållet. Det är ju inte bara informationsbehållare som står i min bokhylla: de visar de timmar jag lagt ner på varje bok. Visst, du kan ha tusen objekt på din Kindle, men då har du inga objekt som visar det. Böcker ger mig glädje och en synlig historia av mitt liv. (Tom Rachman)
Det här med att böcker skapar "en synlig historia" om ens liv gillar jag särskilt mycket. Det är nog det som jag också känner och som är förklaringen till att mitt behov av att härbärgera fysiska böcker i ett fysiskt rum har blivit synligt när jag nu märker att några pusselbitar fattas mig där. Att se bilder på bokomslag på en läsplatteskärm duger inte riktigt, det blir inte samma glädje och tillfredsställelse.

Vad har ni för relation till de olika bokformaten som är avsedda att läsas med ögonen? Jag nämner inte alls ljudböcker i det här inlägget, trots att det formatet är oumbärligt för mig. Ljudboken spelar liksom i en egen division. Fast ärligt talat, jag har dubbletter i pocket till några av favoritljudböckerna också. (Men berätta det inte för nån, snälla.)