söndag, juli 20, 2014

Tre äldre novellixer: Gun-Britt Sundström, Monika Fagerholm och Joyce Carol Oates

Även dessa tre ljudnoveller från Novellix lyssnade jag på under den gångna veckans morgonpromenader, en varje morgon: Arielles första kärlek (nr 5) av Monika Fagerholm, Början (nr 40) av Gun-Britt Sundström och Nattsidan (nr 32) av Joyce Carol Oates. Tidigare bloggade jag om fyra andra ljudnoveller, inlägget finns här.


Arielles första kärlek av Monika Fagerhom (i författaruppläsning) är mycket fagerholmsk när det gäller språket och stilen och riktigt, riktigt bra. Jag uppfattade berättelsen som ett slags familjehistoria och som en berättelse om flickan Arielle samt en händelse som ägde rum en sommar när Arielle var väldigt ung som satte spår i hennes liv. Jag gillade persongalleriet i novellen - en samling personligheter som bär namn som Geniet (pappan), Diplomaten (farfar), Trasan (mamman). 

Början av Gun-Britt Sundström (i författaruppläsning) gör lite ont att läsa, för den handlar om ett barn som inte är som alla andra, som blir ett mobboffer i skolan och som inte får något stöd från vuxenvärlden hur mycket hans mor än kämpar. De första signalerna på utstöttning kommer tidigt, att se och tolka dem är dock svårare: "Sju barn var det som började skolan samma år, och de blev placerade i samma klass. Malin fotograferade dem när de i samlad tropp gick ut genom daghemmets grind, iförda likadana neongröna kepsar. Hand i hand vandrade de uppför gatan mot skolan, två och två. Noa var den sjunde och fick gå med fröken. När hon såg på detta foto efteråt tänkte hon att hon borde ha förstått att han var chanslös."
På trettio sidor får författaren plats med pojkes liv från ögonblicket han föds och tills han går ut nian. Berättarrösten tillhör mamman och berättelsen andas moderskärlek, maktlöshet och frustration. Början är en mycket läsvärd och välskriven novell. 

Nattsidan av Joyce Carole Oates (i uppläsning av Björn Granath) har jag inte fastnat så mycket för, temat och intrigen lyckades inte fånga mig. Nattsidan är en novellskräckis, den utspelar sig på 1870-talet och handlar om några människor som har seanser och försöker få kontakt med de dödas andar. En blir väldigt snopen när han får prata med en sedan länge avliden vän. 
Men att lyssna på Björn Granath är alltid en upplevelse i sig.

Inga kommentarer: