Lin Ying är en ung, lovande poet som har flyttat till Peking för att studera på en skrivarskola. På morgonen den 4 juni 1989 hamnar hon i händelsernas centrum och försöker klara sig undan kulorna och tanksen genom att fly. Rädd, utmattad, smutsig och nedblodad tar hon sig till fots genom hela staden hem till pojkvännen bara för finna honom i sängen med en annan kvinna. Som läsare kommer man inte undan vanmakten, skräcken och känslan av ett dubbelt svek som Lin Ying är uppfylld av när hon slutligen alldeles desperat och på förtvivlans rand finner skydd hos några skrivar- och konstnärsvänner på universitetets studenthem. Där bränns allt som kan vara kontroversiellt och farligt i fall polisen skulle komma, kaos härskar överallt. I denna vansinniga värld lär Lin Ying känna ett par självmedvetna och starka kvinnor. Vänskapen med Hua Hua och Shao Liuliu blir avgörande för Lin Yings personlighetsutveckling för kvinnorna öppnar hennes ögon och visar henne både vad det innebär att vara kvinna och, framför allt, vad det borde innebära.
Den aktuella politiska situationen och regimens brutalitet och sjuka logik spelar en viktig roll i Svekets sommar men det finns mer i romanen som författaren riktar sin kritiska penna mot, nämligen den unkna kvinnosyn som diktaturen uppvisar. De män som förekommer i boken är alla på sitt sätt bärare av den, de är lika styrande, förljugna, manipulativa och hämndlystna som staten. Detta lyckas Hong Ying skriva fram, parallellerna är tydliga.
Kvinnan äger inte sin kropp, den är till för att behaga och betjäna mannen. Men i sällskap och diskussioner med sina nyvunna väninnor blir Lin Ying varse att det i rättvisans namn också borde kunna förhålla sig tvärtom och hon inser att trots att hon har förlorat nästan allt, har hon ändå något väsentligt kvar - sin kropp och sitt kön och sin egen rätt till båda. På två månader förändras Lin Ying. Plötsligt vågar hon uttrycka sin vilja och slutar be om ursäkt för att hon är den hon är och för att hon tar för sig av sex.
Svekets sommar är en finurligt uppbyggd roman, endast synbarligen enkel. Berättelsen verkar vid första anblicken att handla om Lin Yings kärleksproblem (trots den dramatiska fonden som massakern i början utgör), men konflikten utspelar sig hela tiden på två nivåer - kvinna/man samt individ/stat. Detta blir allt mer tydligt allt efter som handlingen fortskrider. Och det är hur författaren väver samman dessa två nivåer som gör att boken blir så intressant.
Romanens slutscen är oerhört dramatisk och spekulativ och egentligen ganska overklig, men i ljuset av vansinnet som i verkligheten exploderade på Himmelska fridens torg och vars skildring inleder romanen, är den av samma kaliber, fast vapnen är annorlunda. Lin Ying tar till sin kropp som vapen och ställer sig ensam mot massan och staten. Priset för upproret blir högt. När jag plötsligt minns den välbekanta bilden av en ensam man som står i vägen för alla stridsvagnar som rullar fram över Himmelska fridens torg, och jämför den med vad Lin Ying väljer att göra, uppenbarar sig symboliken i slutscenen med full kraft. Det här är stor litteratur.
