I den här fyran (nr 45-48) ingår Hägring av Oline Stig, Herr Kadar av Håkan Nesser, Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin och Allt har sin tid av Alva Dahl och den ena (ljud)novellen är bättre än den andra. Alla fyra är lyckade författaruppläsningar.
Hägring av Oline Stig handlar om Lars-Olof från Uppsala, medelålders och aktiv på facebook där han bl.a. odlar vänskap med Catrine från Lund, en intelligent och spirituell 24-åring som tråkigt nog lider av en allvarlig ögonsjukdom men redan varit med om så mycket spännande i livet att hälften skulle räcka. Lars-Olof har fler fb-vänner men den gemensamma nämnaren är att även de är "vänner" med Catrine, de är nästan som en liten fan club. Catrine brukar skriva initierade kommentarer och regelbundet publicera statusar som visar på stor allmänbildning. När hon plötsligt tystnar, blir gruppen orolig och börjar undra och spekulera. Har någon nånsin träffat henne på riktigt? Och är det inte konstigt att hon aldrig har publicerat ett foto på sig själv? Lars-Olof och två andra "vänner" beger sig till Lund för att kolla hur det står till med Catrine. Novellen handlar om Lars-Olof, det är han som är huvudperson. Vi får inblick i hans liv och tillsammans med honom ställa oss frågan vilka känslor som är de viktiga. Novellen är välskriven, har ett lättsamt flyt och jag gillade ögonblicket när man börjar ana att allt inte är som det synes vara.
Novellen Herr Kadar av Håkan Nesser utspelar sig på en liten turistö utanför Tanzanias kust och det är veckan före jul. Gruppen består av ett tiotal turister från olika länder och eftersom de är så få, börjar de snart umgås och lära känna varandra lite närmare. Herr Kadar är ungrare, tystlåten och klädd i linnekostym. De första dagarna är han ensam då han väntar på att frun också ska anlända till platsen. Han pratar inte med någon, tar inte kontakt men svarar artigt på hälsingarna. Alla tycker att han är mycket sympatisk och undrar hur hans hustru ser ut. Det visar sig att hon är en riktig häxa. Håkan Nesser beskriver det löja livet på ön, semesteraktiviteterna och personkemin figurerna emellan. Kontakterna och samtalen mellan de närvarande människorna är främst koncentrerade till matsalen och de gemensamma måltiderna och Håkan Nesser får skickligt fram karaktärernas individuella särdrag. Alla pratar mycket om herr och fru Kadar, de är ett tacksamt spaningsobjekt. Men det vore inte Nesser om det inte inträffade ett dödsfall och ett försvinnande. Avslutningsvis bjuder han på en oväntad upplösning. En trevlig och fängslande novell i exotisk miljö som fängslade mig från första meningen.
Allt har sin tid av Alva Dahl är en aning obehaglig och den mest allvarliga i fyrklövern eftersom den handlar om en ung kvinnas känslor efter en våldtäkt och om rädslan och skammen som fortfarande sitter i kroppen och i själen trots att det har gått tio år. I novellen är hon 25 år och lärare i tyska på en kvällskurs. En ny kurs startar, de nya vuxeneleverna sitter i bänkarna och bland de mannen som våldförde sig på henne när hon var femton. Han var nitton då. Hon anmälde honom aldrig, det var liksom ingen idé. Han kanske inte ens förstod vad han hade gjort, hon var ju med på sexet till en början. Förmodligen känner han inte ens igen henne där hon står framför tavlan nu. Novellen behandlar känslorna och frågorna som snurrar i den unga kvinnans huvud och tankarna kring hur hon ska hantera den obehagliga situationen är kaotiska. Paniken hotar att kväva henne. Allt har sin tid är en mycket bra novell. Jag gillar hur nuet och det förflutna samspelar med varandra och hur novellen är uppbyggt kring det som har hänt. Fast den stora frågan är hur man ska kunna gå vidare.
Det bästa till sist: Alla vill bara gå hem av Daniel Sjölin. Ja, just den Sjölin, Babel-Sjölin. Äntligen är han tillbaka som författare och det med en novell som berättas i ett så rasande tempo att man blir alldeles andfådd och utpumpad när man läst klart. Texten är så rapp och kvick att det snurrar i huvudet på mig men jag är så förtjust, så förtjust. Som om jag hade åkt karusell, stundtals baklänges. Novellen är som gjort för uppläsning eftersom rytmen är grunden för hela novellbygget och Daniel Sjölin är fenomenal på att få fram det rätta tonfallet, läshastighet och betoningar. Textens rytmiska sida är en stor del av upplevelsen. Men vad handlar novellen om? Den är lite surrealistisk, nutid blandas med glimtar in i framtiden (jag njuter av tempusväxlingarna), barnen Ebba och Putte är på dagis men får av berättaren veta vad som kommer att hända dem senare i livet och varför. Pappa är stressad, alla är stressade, konsumtionshetsen styr, miljön blir allt sämre, det är krig i världen och man drunknar i alla mejl på jobbet. Något måste göras, men hur och när, man måste ju lämna ungarna på dagis och via jobbet komma hem igen så fort som möjligt. Alla vill bara gå hem. Det vet vi. Novellen är skriven i lättsam ton och är underhållande men har samtidigt en allvarlig undersida och en samhällskritisk ton. Jag tycker att den är hur bra som helst, nästan genialisk.
Som ni förstår så tycker jag mycket om alla fyra novellerna. Det är en sannerligen stark novellix-omgång.
