tisdag, juli 15, 2014

Det är inte minsta motståndets lag som botar sommarsjukan

I gårdagens Svd finns en underbar krönika signerad Therese Eriksson, om att när man lackar ur på böcker och läsning botas tillståndet bäst med litteratur från "elithyllan" och inte, som man kanske skulle kunna tro, med några lättuggade saker. Det är inte minsta motståndets lag som botar sommarsjukan. Tvärtom. När man har befriat sig från all intellektuell verksamhet och vardagslivets stress och bestämda lunk – då öppnas nämligen ett litet fönster, så vi klarar av att läsa böcker som Marguerite Duras Smärtan eller andra verk av den kalibern, menar hon.
Det är på sommaren, som med sina blåa himlar och grönskande träd kan kompensera för smärtan och svärtan mellan pärmarna, vi ska ta oss an den hårda, glimrande prosan i de allra bästa böckerna. När vi äntligen har tid att fundera över vilka vi är och över vår plats i världen, då är ”good enough” helt enkelt inte tillräckligt bra. Vi ska inte slösa den på habil förströelse, utan vägra nöja oss med mindre än de mest förtätade, förfinade, viktiga mästerverken. Jag vidhåller att det är det enda sättet för dem som tillfälligt tappat tron på litteraturen att faktiskt få den tillbaka. 
 Och jag håller med. Som jag håller med!

Brukar du dras till "elithyllan" på semestern?

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag håller också med! Det är ju på sommaren som man har tid med de stora verken - de omfångsrika som kräver lång tid att läsa och/eller begrunda. Jag brukar välja ut de böckerna till lediga helger eller sommarveckor. Mitt undantag i sommar var P G Wodehouse, ett experiment i att låta sommardagar och lättsamma berättelser smälta samman så att jag kanske kan trolla fram sommaren i vinter medelst andra Wodehouse-verk.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

jag passar också på att läsa åtminstone en riktigt tjock bok när jag är långledig, det är skönt att ha den tiden och kontinuiteten.

Håller tummarna att ditt "projekt" faller väl ut.