onsdag, mars 19, 2014

Plötsligt knackar det på dörren

I boken Plötsligt knackar det på dörren av Etgar Keret finns ett knappt fyrtiotal noveller samlade, många mycket bra, flera helt fantastiska. Keret (f. 1967) kommer från Israel och det är där hans berättelser också utspelar sig. Bara undantagsvis avspeglar novellerna den politiska situationen i Israel, för det mesta skulle de kunna utspela sig var som helst.

När jag tittar på omslaget slår det mig att det faktiskt antyder något om den brokiga samlingen av historier innanför bokens pärmar. Liksom de färggranna fyrkanterna och de ibland åt olika håll lutande bokstäverna är novellerna i boken också inbördes både olika och lika - och bildar ett spännande mönster tillsammans.

Trettioåtta noveller på 350 sidor är ganska många, så de är mestadels rätt korta. Trots det har de ett driv och ett tankeflöde som man lätt blir alldeles snurrig av om man inte bestämmer sig för att stanna upp en stund då och då för att låta historierna sjunka in lite grann. Det vore synd och skam att på grund av för hetsig läsning (som man f.ö. frestas till att ägna sig åt eftersom novellerna över lag är så bra) blanda ihop novellerna och, hemska tanke, genast råka glömma bort flertalet av dem. Sug på karamellerna riktigt ordentligt, det är mitt tips om du tänker ta dig an denna härliga novellsamling.

Etgar Kerets novellvärld är fantasifull och ibland lite absurd. Och realismen är det inte så noga med alla gånger, utan vad som helst kan hända. Begrepp som verklighet, fantasi, sannolikhet, sanning och lögn är inga fasta konstanter och därför är det väldigt roligt att läsa dessa berättelser. Inte så att man skrattar högt men man småler och trivs där i läsfåtöljen.

Redan första novellen (som också är titelnovellen) är en pärla och när jag läste den fick stämningen och upprepningsmotivet mig att associera till två så skilda verk som I väntan på Godot och Och så var det bara en (tidigare Tio små negerpojkar). "Plötsligt knackar det på dörren" handlar om en författare som blir tvingad av tre män att under vapenhot berätta en historia. Författaren börjar att berätta just vad som för ögonblicket händer men varje gång han kommer till "plötsligt knackar det på dörren" blir han avbruten med motiveringen att det är fantasi och ingen jävla realism man vill ha. Härlig metafiktion, tycker jag. Som läsare börjar man genast ana vad man kan förvänta sig i fortsättningen .... Besviken blir man inte.

På det stora hela kretsar novellerna kring frågor som identitet, det undermedvetna, parallella skeenden och livets tillfälligheter. På ett mera konkret plan handlar novellerna om vanliga saker såsom relationer, lögner, äktenskap, sex, kärlek, död och längtan efter att vara någon annan.

Keret har ett unikt sätt att behandla dessa ämnen, bland annat för att han tar för givet att det finns hål i (och förskjutningar av) verkligheten och för att han ibland håller gränsen mellan livet och döden flytande.

Språkligt är texterna ett nöje, lite som en skattjakt efter det där stället där något avgörande plötsligt händer. Keret har en behaglig humor och sinne för ironi, vilket jag uppskattar. Jag la också märke till att novellernas första och/eller sista mening inte sällan är något lite extra; den kan bära på en särskild betydelse, ge en vink åt ett visst håll, skapa antydan om utvecklingen eller andra skeenden eller bara vara pricken över det berömda  i:et.

Jag har många favoriter bland novellerna i samlingen. Om du orkar ta dig igenom en sammanfattning, så kommer den här:

Förutom titelnovellen "Plötsligt knackar det på dörren" gillade jag "Lögnland" (här är lögner levande varelser och det är svårt att hitta de som är trevliga; och så detta med fjärilseffekten som är så spännande!), "Cheesus Christ" (också om lögner och sannolikhet), "Simyon" (handlar om skenäktenskap och identitet), "Teamwork" (om far och son som vill sätta dit pojkens dumma mormor), "I själva verket har jag ..." (en mycket rolig och uppfriskande novell om en relationstriangel och en hund), "Blixtlås" (underfundigt om identitet och längtan efter att vara någon annan), "Den väluppfostrade pojken" (lite sorglig, om föräldrar som inte har tid), "Mystique" (lite kuslig, om en man som som säger en annan mans repliker innan denne hinner säga dem själv), "Välj en färg" (om ras), "Gul och blå" (om människors olikheter och om tillfälligheter i livet), "Ari" (en något absurd, smårolig och småknepig novell om sex), "Tik" (om en änkling som åker tåg och träffar sin avlidna hustru i form av en talande pudel), "Vad från denna guldfisk skulle du önska dig?" (en riktigt bra novell men en spännande intrig och vändning, med en talande guldfisk i en av rollerna), "Inte helt ensam" (intrigen här är sådan att det är riktigt häftigt när man som läsare fattar hur det ligger till), "Ett steg bakom" (kul om ett skräddarsytt, personligt helvete i livet efter detta så att man verkligen ska betala dyrt för sina synder) samt "Parallella universum" (titeln antyder just vad novellen handlar om - två parallella verkligheter för jaget, skickligt skrivet).

Har jag läst vårens bästa novellsamling? Jag tror det. Kanske rent av redan årets bästa.

Köp boken på Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

violen sa...

Ah, så spännande! kanske måste läsa Keret en gång till då......:-)

Bokmania / Ivana Eklund sa...

En gång till? Läste du något av honom förut och inte gillade?