söndag, mars 16, 2014

Americanah

Chimamanda Ngozi Adichies senaste roman Americanah (övers. av Ragnar Strömberg) är annorlunda än En halv gul sol och Lila hibiskus och innebär inte heller lika omskakande läsning som de tidigare romanerna. Americanah är främst en kärleksroman men Adichie vore inte Adichie om boken inte också handlade om rasism, fördomar, klass och politik.

Det är lätt att ta till sig historien som berättas i ledig stil men som samtidigt levererar intelligent formulerade tankar och vassa kommentarer om strukturell rasism i det så kallade upplysta västerländska samhället. Att huvudpersonen Ifemelu inser att hon är svart först när hon kommer som student till USA, säger tillräckligt.

Vi följer Ifemelu under hela 1990-talet och lite till, från Nigeria till Amerika och tillbaka. Också hennes ungdomskärlek Obinze följer vi, i hans fall från Nigeria till England och tillbaka. Trots att Ifemelu och Obinze älskade varandra när de var unga, tappar de bort varandra på vägen men finner varandra igen efter tretton år. Då har Ifemelu några kärleksbesvikelser bakom sig och Obinze, som blivit en mycket rik man, är gift och har en dotter. Ifemelu försörjer sig som journalist på en glansig tidskrift för societetskvinnor och vantrivs. När de möts på nytt uppstår frågan om vad de ska göra med sina liv.

Under sina år i USA drev Ifemelu en mycket populär rasblogg, så populär att hon kunde leva på reklamintäkterna, och jag tror att det är första gången som jag har läst en roman där sociala medier är en omistlig del av berättelsen. Blogginlägg, statusar från facebook och mejl är en del av texten och så skickligt invävda att de faktiskt för handlingen framåt. Dessutom ger det författaren talrika tillfällen att diskutera detta med rasism och fördomar. Ifemelu funderar mycket kring bl.a. hår och frisyrer och det är en lite annorlunda infallsvinkel som både är ganska rolig och tankeväckande.

När Ifemelu återvänder till Nigeria blir rasfrågan så att säga irrelevant. Men hon startar en ny blogg, en som handlar om livet i Lagos. På så sätt upprepar Adichie sitt trick att via romanfigurens blogginlägg låta läsaren ta del av beskrivningar av livet och vardagen i Nigeria. Jag är dock inte alldeles säker på att jag uppskattar greppet lika mycket andra gången. Kontrasten mot innehållet i societetsmagasinet som betalar Ifemelus lön är också alldeles för uppenbar.

Chimamanda Ngozi Adichie är en stor författare med viktiga saker att berätta, så även om jag tycker att Americanah inte alls är i nivå med En halv gul sol, står den sig högt. Den är helt klart en av fjolårets bästa romaner.


Boken finns att köpa på Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

Lillemor sa...

Läste "En halv gul sol" för ett bra tag sen och minns inte särskilt mycket, blev betydligt mer berörd av "Det där som nästan kväver dig" - jag kunde verkligen känna med karaktärerna. I övrigt står "Americanah" på att-läsa-listan, hoppas på att komma över den inom en inte allt för lång framtid.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

För mig är "En halv gul sol" en av de mest omvälvande läsupplevelserna jag haft, så det förvånar mig att du knappt minns den, men så är det med böcker ibland. Novellsamlingen tycker jag också är fantastiskt!

Hoppas du kommer att gilla "Americanah". Trevlig läsning.