onsdag, februari 05, 2014

Två reportageböcker: "Spår" och "438 dagar"

Idag vill jag tipsa om två omtalade svenska reportageböcker som verkligen är både intressanta, spännande och välskrivna. Lena Sundströms Spår har de flesta hört talas om, medan Martin Schibbyes och Johan Perssons 438 dagar känner vid det här laget absolut alla till. Båda böckerna var i fjol nominerade till Augustpriset  i fackboksklassen, men vann inte.

 

Spår av journalisten Lena Sundström är som en thriller fast hundra procent verklighetsbaserad. Boken bygger på mängder av dokumentärt material som handlar om Egyptenutvisningarna 2001 och om det gedigna journalistarbetet bakom avslöjandet. Lena Sundström lyckas att lyfta på skynket och visa oss glimtar ur inte bara svensk politik och dess konsekvenser, utan också ur den världsomspännande amerikanska. Det som försiggår är häpnadsväckande! Topphemliga flygningar med misstänkta terrorister i europeiskt luftrum, kidnappningar och tortyrverksamhet i hemliga fängelser i exempelvis Syrien, Egypten och Uzbekistan, polisiärt arbete i några av länderna där kidnappningar har skett, politiska mörkläggningar. I och med att Lena Sundström följer händelserna ända fram till nutid får hon in också aspekter som moral och civil kurage. Hon ställer också frågor om enskilda individers ansvar och skuld i affären med de utvisade egyptierna. Spår har höga litterära kvaliteter och det är med rätta som boken kallas för ett journalistiskt mästerverk.

(Spår finns som inbunden, som e-bok och som ljudbok i skicklig och tilltalande uppläsning av Mats Eklund.)

438 dagar av pressfotografen Johan Persson och journalisten Martin Schibbye är även den riktigt bra, mycket bättre än jag från början trodde. Jag var skeptisk till boken när den kom ut, tänkte att det är klart att killarna skulle skriva en bok om sina upplevelser i Etiopien, här finns ju pengar att tjäna... Men nu, när jag har maratonlyssnat på reportageboken som radioföljetong i SR P1, har jag helt ändrat uppfattningen. Väldigt snabbt blev jag väldigt fast. Vid sidan om en personlig berättelse om vad som hände i Etiopien och hur det var i fängelset och så vidare, är boken en hyllning av och ett försvarsmanifest för yttrandefrihet. Johan och Martin turas om att ha ordet i boken, har omväxlande ett kapitel var. De är olika som personer och följaktligen blir rösterna i deras berättelser ganska olika, vilket är ett plus. Jag tycker att Persson och Schibbye ger en bred bild av händelserna och fängelsetiden och enligt min åsikt lyckas de också mycket bra med att vara känslosamma och personliga utan att bli sentimentala eller blödiga. De väjer inte heller för självkritik och självrannsakan, vilket är sympatiskt. Jag gillade också att de förmådde att behålla humorn och handlingsförmågan i krissituationer. 438 dagar är i hög grad en bok om vänskap, hopp, solidaritet och människans okuvliga förmåga att överleva under pressade förhållanden. Hur skulle jag eller du att reagera och agera? Det är frågor som infinner sig, frågor som är ett tecken på god litteratur. På ett ställe i slutet av boken säger Martin Schibbye att den dagen då deras bok kommer att finnas på fängelsebiblioteket i Addis Abeba har de vunnit en slutgiltig seger över den etiopiska diktaturens maktfullkomlighet. Hoppas det blir så en dag. Låt mig avslutningsvis att citera Johan och Martin om 438 dagar:
»Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått åt helvete. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen. Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden. Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik. Efter en Kafka-artad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck. Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt – i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck – skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla man har: friheten att själv bestämma vem man är. Här är vår berättelse om 438 dagars helvete.« 
(Också 438 dagar finns i olika bokformat: som inbunden, som e-bok och som ljudbok i uppläsning av Martin Schibbye och Martin Wallström.)



Inga kommentarer: