Cigarett

Cigarett är kortromanen som författaren Per Hagman debuterade med 1991 men trots att Hagman numera är en etablerad och läst författare med ett flertal omtalade romaner bakom sig, är det första gången som jag möter hans författarskap. Och att läsa Cigarett var i allra högsta grad ett intressant möte med Hagmans berättarvärld. Det har gett mersmak.

Cigarett utspelar sig 1987 i Stockholm och handlar om en lite drygt tjugoårig kille som jobbar som servitör på ett Hard Rock Café: inget han trivs med, men måste man så måste man. Hans föräldrar är ganska välbärgade människor som för länge sedan har gett upp, även om det då och då kommer en check från morsan. Johan, som vår unge man heter, är uttråkad, oengagerad och totalt blasé inför det mesta. När han inte jobbar spenderar han nästan all sin vakna tid med att dricka, knarka, röka, glo på porrfilmer och jaga nya ligg. Tjejerna är inget annat för Johan än sexuella objekt, han tittar bara på deras bröst och rumpor och det värsta är att tjejerna ställer upp på den synen och leker leken, för de är lika likgiltiga själva. Om någon tjej råkar visa tecken på normalitet och sunt tänkande, avfärdar Johan henne.

Johan och alla hans vackra, likasinnade vänner lever i en själslig tomhet som är så stor att det skriker om den och det är skildringen av denna tomhet och det skriket som är det mest fascinerande med boken. Hur Hagman med språkets hjälp fångar ytligheten och ensamheten är häpnadsväckande med tanke på att det rör sig om en debutroman. Första intrycket var att karln romantiserar eländet och jag blev nästan arg på honom för det, men sedan upptäckte jag sprickorna i fernissan och förstod den stora Ensamheten.

Johan är berättarjaget och han berättar självupptaget och ingående om sina eskapader och delar med sig av sina intryck på ett precist och detaljerat sätt. Men han analyserar inte, han bara glider runt i världen och ser allt som om han var utomstående. Att ständigt vara på väg någonstans känns viktigt, rörelsen framåt får inte avstanna och språket håller farten.

Det märks att Hagman beskriver en värld som han väl känner till; nu i efterhand är Cigarett klassad som ett slags generationsroman från 90-talet. Det är också en säregen Stockholmsskildring eftersom Johan går på långa nattliga bar- och klubbrundor genom Stockholm. Det är en väldigt specifik miljö Hagman gläntar på dörren till eftersom den är så totalt utan drömmar och fri från känslor. Det är märkligt nog mycket spännande.

Det går inte att köpa Cigarett som pappersbok längre då den är slut men den finns som ljudbok. Jag lyssnade på ljudboken och var mycket nöjd med Peter Öbergs uppläsning. Hans röst och tonläge fångar tomheten alldeles utmärkt.


Jag läser gärna mer av Per Hagman. Har du läst hans romaner? Vad tyckte du? Vilken är bäst?