lördag, februari 08, 2014

Älskaren

Bokcirkeln i Lundströms bokradio består denna gång av författaren Håkan Nesser och regissören Farnaz Arbabi och boken de läser är Marguerite Duras roman Älskaren. Första avsnittet av Bokcirkeln sändes imorse och handlade om de 44 första sidorna i boken. Ett fantastiskt bra samtal! Del två kommer den 15/2 (t.o.m. s. 83) och del tre den 22/2 (hela boken) och då ska jag sitta klistrad vid radion. Det gör jag i och för sig ändå när det är Lundströms bokradio, men kommer att känna mig mer nyfiken än vanligt. Så kan man säga.

Jag lyssnade på Älskaren som ljudbok 2007 och minns att jag var ganska fascinerad, främst av språket. Idag finns romanen i en ny, fin pocketutgåva. Här kommer inlägget jag då skrev i repris:

Älskaren av Marguerite Duras är en speciell bok, inte lätt att direkt och utan förbehåll tycka om, men kommer man igenom skalet är belöningen enorm. Älskaren passar inte riktigt in i den självbiografiska mallen, eftersom den ger ett så avskalat och opersonligt intryck, men det är bara en fasad. Under den kokar berättelsen av känslor, det är mycket kropp och hårda ord. Marguerite Duras berättar om sitt kärleksförhållande med en tolv år äldre kinesisk miljonär, hon är bara drygt femton år när allt händer. Skådeplatsen är mellankrigstidens Saigon i Franska Indokina. Det är exotiskt och också lite erotiskt med beskrivningar av dessa avlägsna platser - Mekongflodens gula strömmar, gulgröna himlar över Siambergen, Saigons myllrande gator, hettan.

Den femtonåriga Marguerite är en kaxig tonåring och vilsen i vuxenvärlden, hon tycker sig inte passa in någonstans. Hon är fylld av både kärlek och okärlek (inte hat, inte ogillande, utan okärlek) till sig själv, sin mor och sina bröder. Mötet med mannen från Kina betyder ett erotiskt uppvaknade som kan liknas vid kraftigt bombnedslag som ödelägger det mesta. Det blir passion, ohämmad sex, njutning och (själv)förnedring. Att en vit flicka har ett sexuellt förhållande med en färgad inföding är på den tiden socialt oacceptabelt, men Marguerite sticker inte under stol med sanningen. Hon intalar sig själv att hon inte älskar mannen från Kina, att hon låter honom göra "allt" med henne för pengarnas skull och att han vill göra "allt" med henne för att hon är så ung, vit och vacker. Men under den hårda ytan kan man ana starka känslor, ömsesidiga känslor. Men eftersom kärleken mellan dem inte har någon framtid, är det kanske bättre att låtsas att den inte alls finns.

På sätt och vis antyder Marguerite Duras att det var någonstans här hennes självdestruktiva leverne tagit sin början, och det är mycket möjligt att det förhåller sig så. Älskaren är ingen glad bok, den är inte heller lättläst, men den är intressant och på många sätt fascinerande.


1 kommentar:

Anna sa...

Vilket fint ord: okärlek. Kan det tänkas vara brist på respekt för sig själv?