Jag förstod att jag måste läsa romanen Komma och gå när jag såg författaren Taiye Selasi på Stockholm Literature i oktober för redan där slogs jag av det oerhört rytmiska språk som berättelsen är skriven på. Det var en upplevelse att höra Selasi läsa högt ur boken, även om jag inte förstod allt. Hon bjöd på ett avsnitt nära slutet i boken, ett avsnitt som bl.a. skildrar en dansscen och detta med rytmen och musiken i språket var överväldigande. Ett bokköp var ett faktum.
Under senare delen av hösten hyllades Komma och gå både i tidningar och på bokbloggar, så min nyfikenhet växte lavinartat. Tyvärr var det ingen bra period för mig att läsa boken i början på december, jag var trött och hade en lässvacka just då, så läsningen blev upphackad och ständigt avbruten på grund av dålig koncentration. Jag läste ut boken, det gjorde jag, för den är just så bra som alla säger, men känslan av att jag inte förmådde göra romanen rättvisa lämnar mig inte. Jag märker att tröttheten skapade ett slags glasvägg mellan mig och berättelsen och mellan mig och personerna och nu, fyra veckor senare, är det som om läsupplevelsen fanns där i själva läsögonblicket men rann sedan av som vatten på en fönsterruta. Det gör mig lite ledsen. Jag ska nog återkomma till boken och läsa om den så småningom för att verkligen lära känna läkaren Kweku och hans familj.
Boken börjar när patriarken Kweku dör i hjärtinfarkt under ett träd utanför sitt hus i Ghana och slutar med hans begravning - på så vis sluts berättelsens cirkel. Kwekus familj är splittrad, upplöst och ihjältigen. Mannens fyra barn och deras mor kommer till tals allteftersom de nås av dödsbudet. De vuxna barnen är akademiker, läkare och konstnärer medan modern en gång i tiden la sina juristdrömmar på hyllan eftersom det var faderns karriär som framgångsrik kirurg i Boston som det skulle satsas på. När han sedan efter några år avskedades på grund av rasistiska fördomar och inte längre kunde försörja familjen, löste han problemet genom att fly från sin skam och lämna fru och barn åt sitt öde. Växelvis får vi alltså veta om barnens problematiska uppväxt och vad som formade dem och hur. Vi får också läsa om Kwekus barndom och hur han och frun träffades och bosatte sig i USA.
Tidsperioden spänner från tidig 60-tal fram till nutid och jag minns att Selasi rör sig ganska fritt mellan olika tider och olika delar av världen. Detta (plus det flertal karaktärer som finns samt en detaljrikedom i berättandet) var det som gick så illa ihop med den läströtthet jag kämpade med just då men i skrivande stund dyker det ändå upp ganska många bilder i huvudet, tack vare att jag så intensivt tänker på romanen. Kanske var det ändå inte så illa med läsningen?
Komma och gå är en roman som handlar om mycket: om hur en familj splittras, om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg, om rasism och hierarkier, om strävan efter framgång och vikten av att ha ambitioner. Det är också en bok om att tiga inte alltid är guld.
Komma och gå är Taiye Selasis debutroman och som sådan är den mer än anmärkningsvärd. En ny litterär stjärna med afroamerikanska rötter är sannolikt född. (Svensk översättning: Ing-Britt Björklund)
Lyssna och titta på Taiye Selasis framträdande på Stockholm Literature HÄR.