Bakom julkalenderns tjugonde lucka kikar
Marcel Proust (1871-1922) fram. Det var inte direkt planerat att han skulle vara med här men efter mitt spontana och entusiastiska
inköp av alla sju delarna av
På spaning efter den tid som flytt insåg jag att han därmed är värd sin plats. Jag har inte läst Proust än. Men när jag tänker på Proust, känner jag en skräckblandad läslusta. Han är en fascinerande författarpersonlighet och hans verk är imponerande bara man ser böckerna på rad i en bokhylla. I somras sände Klassikerrummet i P1
ett reportage om Prousts Swanns värld (del 1 i
På spaning..) och jag tyckte att det var så himla bra att det nog var i samband med det som min nyfikenhet för Proust och hans romansvit väcktes på allvar. Det programmet är mitt Proust-minne.
Titta på de två första bilderna, det är som om det var två helt olika personer: först en mycket allvarlig och nästan lite sorgsen Proust och sedan en rolig Proust som i glada vänners lag spelar luftgitarr med en tennisracket. Visst är det lite överraskande? Den tredje bilden är en målning föreställande Proust med duvorna på Markusplatsen i Venedig (av
Anna Myhrman).
Har du ett citat av Proust uppskrivet nånstans? Eller ett minne eller en tanke kring författaren? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.
God Jul!
