När jag sökte efter foton på Karin Boye och hittade bilden där hon som staty håller en blomma i ena handen och två hundar i den andra, hoppade jag nästa nav glädje. En härlig bild, tycker jag. Och på youtube hittade jag en ljudinspelning med Karin Boye när hon läser sin dikt Visst gör det ont när knoppar brister. Det känns på något sätt märkligt att höra hennes röst.
Har du ett citat av Karin Boye uppskrivet nånstans? Eller ett minne eller en tanke kring författaren? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.
God Jul!