En julkavalkad med författare, hattar och djur (del 14)

Och på den fjortonde dagen öppnades en ny lucka i himlens oändliga tak och genom den trädde silhuetten av Sylvia Plath (1932-1963) fram. Jag är övertygad om att om det finns en författarhimmel, så finns Sylvia Plath där. Så begåvad, så skör. Så full av drömmar, så skyddslös och ångestfull. Jag upptäckte hennes författarskap ganska sent, egentligen för bara några år sedan, men mötet med hennes poesi och prosa var ett känslomässigt jordskalv för mig. Glaskupan, Ariel, Dagböckerna - det var en sommar som gick och aldrig kommer åter men det gör ingenting för på sätt och vis finns den kvar eftersom den läsupplevelsen var tidlös. I februari var det 50 år sedan hon dog, hoppas hon har funnit frid.

Detta speciella porträtt av Sylvia Plath hittade jag här.

Har du ett favoritcitat av Plath uppskrivet nånstans? Eller en tanke eller ett minne kring henne och hennes böcker? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

God Jul!