Gott Nytt År!

Gott Nytt År kära bokvänner!

Bokmanias modeskola inför nyårsafton

Imorgon är det nyårsafton och det förväntas kanske även av oss bokmalar att vi slänger av oss filtarna och byter ut mjukisbyxorna och de värmande, stickade koftorna mot några betydligt glamourösare plagg. Därför bjuder jag på några ovärderliga modetips så här kvällen före. Hur du ska bära dig åt för att på knappt ett dygn fixa kreationerna jag föreslår har jag tyvärr ingen aning om, men du kanske har nån trollstav nånstans eller åtminstone några sykunniga möss och småfåglar som kompisar. Simsalabim, så är det klart. Och glöm inte parfymen som är speciellt framtagen för att matcha kläderna, accessoarerna och naglarna!
Hoppas du får en underbar nyårsafton och blir kvällens drottning.

      

Wislawa Szymborska till frukost - om diktsamlingen "Här"

Det var fortfarande mörkt ute när jag skulle äta frukost i morse. Söndagsmorgon, ingen dagstidning. Längtan efter ord. Som styrd av en osynlig kraft gick jag till bokhyllan och planlöst tog fram diktsamlingen Här (2009) av Wislawa Szymborska (1923-2012). Det är en tunn diktsamling, knappt ett tjugotal dikter, men vilka dikter! Jag läste med stor hunger och kände hur många av raderna lade sig runt mitt hjärta som om de för all framtid skulle utgöra ett skyddande lager mot världen. Det är dikter som handlar om mig och om dig, om vår värld i nuet och om universum som inte har någon början och inte något slut. Eller så handlar de om konsten och litteraturen. Men även om minnet, kärleken och skilsmässan, livet och döden, krig.

Szymborskas sätt att skriva är genialiskt enkelt och hennes bildspråk är knutet till vardagen. Allting är solklart och mycket nära och jag bara suger åt mig, läser och stryker under och gör hundöron på sidorna. Det är många rader som jag gärna vill minnas; jag vill bära med mig orden i fickan som små, lena och vackra stenar för att påminnas om att det alltid finns hopp och tröst att hämta någonstans.

Bäst tycker jag om dikterna Tonåring, Icke-läsning, Identifiering, Vermeer, I väntan på attentatet, Skilsmässa, Mitt svåra liv med minnet, Mikrokosmos, Här och, ja, faktiskt flera till.

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum,

samlad, i målad tystnad,

dag efter dag häller

mjölken ur kannan i bunken

förtjänar inte Världen

världens undergång.

(Vermeer)

Köper man Prousts verk

får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln,

man kan inte zappa

över till en fotbollsmatch

eller en frågesport och vinna en Volvo.

(Från dikten Icke-läsning)

Ibland får jag nog av hennes sällskap.

Jag föreslår skilda vägar. Från och med nu, en gång för alla.

Då ler hon sitt medlidsamma leende,

för hon vet att den domen skulle drabba även mig.

(Från dikten Mitt svåra liv med minnet)

Som vanligt har årets läsutmaning gått så där

Som ett slags nyårslöfte lovade jag mig själv att läsa nio hyllvärmande nobelpristagarböcker - och har läst bara fyra av dem (de i grönt). Det har inte funkat med läsutmaningen i år heller, det är bara att konstatera att tidsbegränsade dito inte är min grej. Jag glömmer bort dem, jag läser annat, jag hinner inte, jag har inte lust, jag har sjuttioelva ursäkter till varför jag inte tar och läser just de böckerna som jag själv och alldeles frivilligt har satt upp på listan.
Lärdom av det? Det blir inga (!!!) läsutmaningar för mig under 2014 men jag hoppas att jag läser böckerna ändå.
Lyckas du med dina läsutmaningar?

Vitlöksballaderna av Mo Yan 
Markernas herre av Isaac Bashevis Singer
Den räddade tungan av Elias Canetti
Bockfesten av Mario Vargas Llosa
En ensam människas bibel av Gao Xingjian
Fria män av Halldór Laxness
Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Márquez
Bergtagen av Thomas Mann
Döden i Venedig av Thomas Mann

Kanada

Kanada av Richard Ford nämns på listor över årets bästa böcker och det med all rätt för det är en fängslande och mycket välskriven roman. Det kanske inte så otippat att en roman av giganten Richard Ford är välskriven men om jag tillägger att vad jag e g e n t l i g e n menar är det att Kanada är stor litteratur, hamnar omdömet i en annan dager.

Jag sträckläste boken. Förvisso är handlingen sådan att jag ville hela tiden veta hur det skulle gå för huvudpersonen Dell Parsons - fast man i princip vet det redan från sidan ett. Men Ford är en sådan trollkarl att han håller spänningen och intresset högst levande alla 460 sidorna igenom. Ändå var det inte den enda anledningen till min tillfälliga besatthet av romanen. Fords språk och berättarstil har en sådan dragningskraft att de fungerar som kraftiga magneter.

Ford skriver detaljrikt och precist och fast han dels redan i början och dels även fortsättningsvis talar om vad som kommer att ske, sugs man som läsare in samma svarta hål som Dell. När man kommer ut på andra sidan är man inte alldeles samma människa längre. Inte sämre, inte bättre. Men en annan, förhoppningsvis lite klokare.

Boken handlar om Dell och hans tvillingsyster Berner samt deras föräldrar. Pappan, som har tvingats att lämna flygvapnet, försöker hitta sin plats i tillvaron men hamnar i olika och allt trängre återvändsgränder. Kanske symboliserar han den amerikanska drömmen när den gått snett. Mamman är judinna, läser gärna klassiska romaner och när författardrömmar. Berättelsen har sin början i staden Great Falls i delstaten Montana år 1960 när tvillingarna är 15 år gamla, deras föräldrar rånar en bank, hamnar i fängelse och Dells och Berners liv som de känner det tar för alltid slut. Från den dagen kommer familjen inte att finnas mer. Inledningsraderna är talande för hela boken:

Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.

Det är Dell som är berättaren och eftersom det har hunnit gå femtio år sedan händelserna 1960, sitter han med facit i hand och med den vuxne mannens syn på saken. Trots att han förlorade sina föräldrar som femtonåring har han aldrig att slutat vara en son, vilket påverkar hans förhållningssätt.

På ett djupare plan handlar Kanada om att överskrida gränser i våra liv och om vilka dramatiska förändringar det kan innebära, ofta ett the point of no return. När tvillingarnas föräldrar bestämmer sig för att råna en bank, överskrider de en viktig gräns alldeles medvetet. När det gäller barnen hamnar de i en situation som de inte har valt. De råkar i omständigheter som för alltid påverkar deras liv och som de tvingas att under resten av sina liv förhålla sig till och hantera. Dessutom uppstår det en hel kedja av omständigheter som följer på den första och som Dell (och även hans syster) har föga kontroll över eftersom de är barn. Varför heter boken Kanada? Därför att efter att föräldrarna har åkt fast hamnar Dell på andra sidan landgränsen, i Kanada. Det blir inte bara en resa från ett land till ett annat utan också en resa in i vuxenvärlden. En smärtsam sådan.

Romanens storhet ligger i dess allmängiltighet och dess klarsynthet när det gäller att skildra det mänskliga varats omständigheter. Det är en bok som lämnar ett tydligt avtryck i läsarens inre därför att den tvingar oss att förhålla oss inte bara till det lästa, utan också till oss själva.

Köp boken på Bokus eller AdLibris.

Stjärnans ögonblick

Vilken upplevelseexplosion det var att läsa Stjärnas ögonblick av Clarice Lispector! Det är en kortroman, alltså är formatet litet, men styrkan i texten är närmast överjordisk. Jag blev uppslukad, fascinerad, förstummad och hänförd. Jag har inte läst något annat av Lispector och den här boken är mitt första möte med hennes omtalade författarskap.

Stjärnans ögonblick är en sorglig berättelse som utspelar sig i början av 70-talet och handlar om en ung, fattig kvinna som heter Macabéa och som lever i en mycket socialt utsatt del av Brasilien. Hon blir av med jobbet som maskinskriverska och när hon sedan även förlorar sin moster rämnar tillvaron, fast hon var elak och dum. Macabéa lämnar trakten Nordeste och beger sig till Rio. Hon är totalt osynlig i världen, det är nästan som att hon inte ens finns för sig själv. I storstaden upplever Macabéa en kort kärleksromans, blir för ett ögonblick en stjärna på sin egen himmel, men blir lämnad för en annan flicka. När hon besöker en spådam, blir hon spådd en lysande framtid, en explosion. En stjärnas ögonblick? Eller är det en stjärnas död som sierska har sett?

Det finns ännu en huvudperson i romanen, författaren Rodrigo. Det är han som skriver fram och berättar Macabéas historia och skildrar hennes sociala utsatthet. Tack vare att det finns en romanfigur i boken som är författare uppstår en mycket intressant metalitterär situation, för på det viset är Stjärnans ögonblick också en roman om en roman, en fiktion om en fiktion och en berättelse om att skriva. Vi följer så att säga skapandet av berättelsen och författandets vedermödor och det är mycket spännande.

Lispectors litterära stil är unik och speciell. Hon använder sig gärna av upprepningar och variationer av ett tema, ungefär som i ett musikstycke. På samma sätt känns texten också mycket rytmisk. Handlingen i sig är inte det viktigaste i Stjärnans ögonblick, utan det är språket. Så här efteråt, när jag tänker på vad boken handlar om, har jag lite svårt att minnas just det. Men känslan har jag kvar, den har bott in sig hos mig för alltid. Lispector skriver å ena sidan mycket poetiskt, å andra sidan är hon existentiell och socialt kritisk. Ibland (i dialogerna) tänkte jag på Beckett och hans absurda humor för Lispectors humor är lite av den sorten.

Det är en stor njutning att läsa boken och jag njöt verkligen för fulla muggar av Lispectors formuleringskonst. Tänk att kunna skriva meningar som "de tomma armarna utan kram", "jag kommer att sakna mig så himla mycket när jag dör", "sorg är en misslyckad glädje", "fakta är ord uttalade av världen", "tystnaden är så total att inte ens tanken tänker" eller "orden är ljud överförda från skuggor som osymmetriskt korsar varandra".

För övrigt är romanens inledningsmeningar berömda, de lyder så här:

Allt i världen började med ett ja. En molekyl sa ja till en annan molekyl och livet föddes.

Vill du veta med vilket ord romanen slutar? Med tanke på bokens första mening är det knappast en slump att det sista ordet är ett enkelt "Ja." Det är så Lispector gör. Vad som utspelar sig mellan första meningens "ja" och den sista meningens "ja" är ett fyrverkeri och, som jag redan sa, en njutning.

Mellandagsbloggande

Hittills i december har jag publicerat endast tre bokrecensioner och det är julkalenderns och julens "fel", som ni säkert förstår. Kalendern tog sin lilla tid i anspråk trots allt.

Men eftersom jag har läst rätt så flitigt också under hela perioden har jag följaktligen ett antal titlar på min böcker-jag-måste-blogga-om-lista (inklusive en "surdeg" från i oktober). Och vilka böcker jag läst! Fantastiskt bra!

Innan jag börjar jobba igen den 7 januari hoppas jag att jag kan knåpa ihop recensioner av Döden i Venedig (Thomas Mann), Spår (Lena Sundström), Profeterna vid Evighetsfjorden (Kim Leine), Komma och gå (Taiye Selasi), Stjärnans ögonblick (Clarice Lispector), Kanada (Richard Ford) och Dimma över Darjeeling (Mikael Bergstrand). Plus de som jag hinner läsa de närmaste två veckorna. Plus ett inlägg om årets bästa. Plus lite skoj. Oj, oj, oj. Lika bra att sätta igång.

(Obs! Undertecknat förbehåller sig ändå rätten att helt strunta i bloggandet och bara läsa eller göra annat om det skulle kännas bättre.)

En julkavalkad med författare, hattar och djur (del 24): SPECIAL

Idag öppnar vi sista luckan i årets julkalender och jag hoppas att ni tyckte om min författarkavalkad med bilder, minnen och citat. Nu är vi dock i finalen och några av författarna gör entré en gång till (men också några nya). Varsågod, en parad med författare som dockor, nu ska vi leka! Mina favoriter bland dockorna är, föga förvånande, Kafka och Oksanen. Vilka skulle du vilja ha?

God Jul mina vänner!

Charles Dickens

Kurt Vonnegut

Ernest Hemingway

James Joyce

Franz Kafka

Sylvia Plath

Edgar Allan Poe

William Shakespeare 

Mary Wollstonecraft Shelley

Mark Twain

Oscar Wilde

Ryska författare

Emily Dickinson

Nikolaj Vasiljevitj Gogol

Margaret Atwood

Joyce Carol Oates

Sofi Oksanen

En julkavalkad med författare, hattar och djur (del 23)

Lille prinsen är barnboken som också följer mig genom vuxenlivet, jag har läst den otaliga gånger tyst för mig själv och högt för min son och mina grundskoleelever förr i tiden. Mitt eget tjeckiska exemplar som är vältummat nu finns med mig här i Sverige, det står i bokhyllan bredvid den svenska versionen som jag skaffade när jag skulle skriva en B-uppsats i litteraturvetenskap. Uppsatsen handlade om narrativa perspektiv i boken, den ligger nånstans bland alla papper. Jag älskar Lille prinsen och mest av allt älskar jag kapitlet när räven berättar för lille prinsen hur han ska göra för att tämja honom. Jag tycker att det är en på alla sätt underbar och klok bok. Därför tillhör dagens lucka i julkalendern Antoine de Saint Exupery (1900-1944). I juli nästa år blir det 70 år sedan han dog och då kanske man kan hedra hans författargärning genom att göra naglarna extra fina. Och djurbilden? Finns ingen? Jodå, om du tittar noga så ser du elefanten under hatten på den franska sedeln. En författare, en hatt, ett djur. Perfekt.

Har du ett citat av Exupery uppskrivet nånstans? Eller har du ett minne eller en tanke kring författaren? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

Yipee Ki Yay Book Lovers!

Vad läser du i helgen? Jag är fast i Kanada av Richard Ford och planerar för ett läskoma på eftermiddagen för att läsa ut den då jag har bara 100 sidor kvar.

En julkavalkad med författare, hattar och djur (del 22)

Doris Lessing! Tänk att jag höll på att glömma bort henne... Det vore ju ett tråkigt misstag eftersom en författare som hon är i princip självskriven i den här julkalendern. Nobelpristagare, feminist, kattälskare, charmig och ganska egen. Nyligen bortgången (1919-2013). För min del var det tack vare Nobelpriset som jag för första gången läste henne, det var Det femte barnet som jag valde den gången (här). En utmärkt roman som fängslade mig fullständigt. Tyvärr var fortsättningen inte lika bra, men även den läsvärd (Ben ute i världen).

Visserligen är Doris Lessing barhuvad på alla foton som jag har hittat men å andra sidan kan jag i stället för en hattbild bjuda på ett härligt framför-bokhyllan-foto.

Har du ett citat av Lessing uppskrivet nånstans? Eller ett minne eller en tanke kring författaren? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.

God Jul!