söndag, november 03, 2013

Saknade

Merethe Lindströms andra roman på svenska, Saknade, har berört mig och etsat sig fast på det sätt som bara ett fåtal böcker gör. Om det var handlingen? Om det var språket? Jag tror att det var den unika "lindströmska" kombinationen av båda som gjorde romanen oförglömlig för mig, trots att jag kunde känna igen lite av tematiken och språkstilen från Dagar i tystnadens historia som belönades med Nordiska rådets litteraturaturpris 2012 och kom på svenska förra året (recenserades här).

Hur skriver man fram tystnaden och människors oförmåga att tala med varandra, fast de skulle vilja? I Saknade gör Merethe Lindström just det, skriver fram tystnaden, hjälplösheten, moderskärleken, vilsenheten och rädslan. Boken handlar om Ida som är barnpsykolog och ensamstående mamma till Silje. I enlighet med ordspråket som säger att skomakarens barn ofta går barfota, har Ida stora problem med sin dotter. Ida når inte till henne, vet i ärlighetens namn inte ens var hon är, har inte sett henne på länge. Sedan tonåren har Silje varit borta långa perioder, knarkat och levt ett utsatt liv. När de då och då har kontakt, vågar Ida inte fråga Silje om vad hon gör och hur hon har det. Hon blir stum av rädsla för att frågorna skulle jaga bort Silje. Fast Silje försvinner ändå igen, gång på gång. Tankarna på dottern som finns där ute någonstans vållar Ida en stor själslig smärta och hon känner sig hopplös också som barnpsykolog. Hur ska hon kunna hjälpa andra när hon inte kan hjälpa sin egen dotter och sig själv?
När blev jag stum? När blev det jag kunde, när blev det så hjälplöst? Yrket. Andra erfarenheter. Det finns ingenting i det språk jag har lärt mig som kan användas.
Nuet framkallar naturligtvis också minnen från Siljes barndom, som den gången hon som liten flicka försvann i köpcentret men hittades flera timmar senare i skogen. Kunde hon ha blivit utsatt för övergrepp? Varför ville flickan aldrig berätta något? Ida rotar i det förflutna, gräver i minnen som är fulla kontraster.
Som om det med hjälp av orden fanns en ny möjlighet, att orden låg där och var en hängbro mellan det som hade varit möjligt och det som hela tiden hade verkat omöjligt.
Den viktiga handlingen i Saknade utspelar sig i människors inre och för att gestalta starka känslor väljer Merethe Lindström att gå den språkliga sparsamhetens väg där mindre blir mer. Korta, avhuggna meningar, fragment. Motstridiga tankar som korsar varandra i flödet precis som det brukar vara i hjärnan när vi sitter och grubblar och ältar. Genom att använda språket som ett slags dämpande filter lyckas hon skapa distans till de starka känslorna utan att det förtar effekten. Tvärtom. Vad människor inte säger. Den tystnaden!

Mycket av textens kraft sitter i detaljerna. Merethe Lindström förstår att det är i detaljerna som livet finns och fäster därför gärna sin blick på små rörelser, kroppsliga förnimmelser och synintryck. Men också på vardagsföremål som alltid avslöjar något om personerna som äger dem och om omständigheterna.
Jag hör en telefon som ringer. Först tror jag att det är den gamla telefonen ute i hallen. Men det är mobilen. Du kan alltid nå mig på det numret, du kan alltid ringa mig, Silje. Jag söker igenom rummet och försöker komma underfund med varifrån ljudet kommer, men jag lyckas inte, den ena örat utan hörsel gör mig förvirrad. Till slut hittar jag mobilen i soffan. Den ringer inte längre.
När jag läste ut Saknade funderade jag länge över detta med ord och tystnad, vad de gör med oss, vad de kan göra oss till. Är det kanske så att vi tror att tystnad är ett gömställe? Att om vi kryper in där kan ingen hitta oss? Och så inbillar vi oss att det är bättre så? Jag vet inte. Men att Saknade är en väldigt bra bok, det vet jag.

Svensk översättning: Urban Andersson.

Titta gärna på klippet från Kulturnyheterna. Ulrika Milles berättar mer om boken och sätter handlingen på ett intressant sätt i ett större samhällsperspektiv.





Köp boken på Bokus eller AdLibris. Som e-bok kostar Saknade endast 60 kr!

2 kommentarer:

Amanda Sandström Författare sa...

Spännande, jag ska läsa den här näst!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Vad trevligt, kom gärna tillbaka och berätta vad du tyckte.