Samar Yazbek bor sedan 2011 i exil i Frankrike men kommer från Syrien, ett land där hennes roman En mörk strimma av ljus också utspelar sig. Förra året fick Samar Yazbek Svenska PEN:s Tucholskypris för sin rapportering från upprorets Damaskus.
En mörk strimma av ljus handlar inte om kriget i Syrien utan handlingen utspelar sig fortfarande i fredstid. Berättelsen börjar ganska banalt med att överklasskvinnan Hanan en natt finner sin man i sängen med tjänsteflickan Alya. Flickan blir omedelbart utkastat ur huset, slängd tillbaka till misären i Damaskus fattigkvarter. Också Hanans liv skakas om. Genom att både Hanan och Alya ser tillbaka på vad som har hänt utvecklar sig historien till ett okonventionellt relations- och kärleksdrama bakom murar resta av klasstillhörighet och könsroller.
Allt eftersom handlingen fortskrider bjuder Samar Yazbek oss in bakom stängda dörrar. Framför oss breder ut sig ett samhälle där två saker är styrande - patriarkatet och klass. Männen bestämmer över kvinnorna i både över- och underklassen och samtidigt utövar kvinnorna makt gentemot varandra också såväl inom den egna klassen som över klassgränser och den maktutövningen är nog så hård och grym, ungefär efter principen att man alltid ger sig på den som i något avseende är svagare än man själv. Ett kraftigt medel är sex och i Yazbeks roman är sex och sexuellt utnyttjande kvinnor emellan ett viktigt verktyg för maktutövande. Hanan och Alya blir båda efter ett tag mycket beroende av sitt förhållande, både fysiskt och emotionellt, samtidigt som relationen matmor och tjänsteflicka egentligen är den enda rådande, inte bara på dagtid.
Alya försökte komma ihåg vilka skor hon gått i hemma hos Hanan och började skratta när hon insåg att hon inte ägt några ytterskor. Allt hon hade var tofflor eller skor för tjänstefolk. Vid de få tillfällen då hon varit tvungen att gå ut hade hon använt sina tofflor. Det hade aldrig föresvävat Hanan, som överöst henne med presenter och lärt henne röka cigariller, att köpa henne ett par skor. Alya hade varit hennes fånge, ett redskap för hennes nycker. Hanan hade inte velat att hon någonsin skulle lämna villan.Medan Hanans livsberättelse är fängslande och på grund av de patriarkala normerna även upprörande och sorglig, är Alyas historia brutal och omskakande. Hon har vuxit upp med misshandel, våldtäkter, förnedring, smuts och stank och vill inte tillbaka till det livet. Inte nu när hon har fått smaka på kärlek och en relativ trygghet i Hanans hus. Och Hanan? Vad känner hon i sitt hjärtats skrymslen?
Samar Yazbek lyckas med enkla medel och ibland nästan med viss naivitet i uttrycket få fram kontrasterna i det syriska storstadssamhället. Hon får fram nyanserna mellan rikedom och lyx och den brutala skillnaden mellan rikedom och fattigdom. Hon får mig som läsare att förstå på vilket sätt männens hårdhänta makt får kvinnor att också utöva makt, fast med ord och mjuka fingrar i stället. Hur alla vill kontrollera någon, det gäller bara att hitta ett sätt. Hon skildrar kärlek och hat som bränsle för människors agerande samt egoism och oförmåga att se den verkliga människan bakom ansiktet på den som man inbillar sig att man faktiskt älskar.
En mörk strimma av ljus vibrerar av känslor. Det är en fängslande roman.
Läs gärna och lyssna på reportaget om boken och författaren i Kulturnytt.
Köp boken på Bokus
