Vilken fantastisk dag jag hade på Stockholm Literature!

En bättre dag i litteraturens och konstens tecken än den jag (och många med mig) hade igår på

Litteraturfestivalen på Moderna museet i Stockholm kan jag inte tänka mig. Ett flertal bokaktuella stjärnförfattare från när och fjärran var närvarande, det var författaruppläsningar, föredrag, litterära samtal och signeringar. Allt inramat av konst och kärleken till ordet.

Efter en kopp kaffe och en stärkande bulle i museets café rivstartade jag med programmet. Teju Cole som är aktuell med romanen Öppen stad läste ur boken.

Teju Cole

Sedan skyndade jag mig till signeringsstationen för att ställa mig i kö eftersom Chimamanda Ngozi Adichie skulle signera böcker. Jag var inte på hennes föredrag men en skymt av henne ville jag ändå få. Jag tycker att det är jätteroligt att få se författare som jag beundrar livs levande, få det bekräftat att de finns på riktigt och är människor av kött och blod. Kanske är jag fånig på den punkten men jag gillar det. Jag hade med mig novellsamlingen Det där som nästan kväver dig för den nya romanen Americanah har jag inte skaffat än.

Chimamanda Ngozi Adichie

Nästa författaruppläsning bjöd Taiye Selasi på, hon läste ur Komma och gå - en roman som jag var tvungen att panikinhandla i museets shop. Hon läste naturligtvis på engelska och det var så mycket rytm i språket, en sådan melodi och rörelse att jag baxnade. Underbart! Tyvärr är min bild på henne inget vidare skarp och vid signeringsbordet ville jag inte tränga mig på med kameran i ansiktet på henne.

Taiye Selasi

Sedan avnjöt jag en mycket god och smakrik morotssoppa i restaurangen innan det var dags för ett seminarium/samtal i auditoriet. Merethe Lindström och konstnären Karin Mamma Andersson pratade om paralleller i deras verk och Karin Mamma Andersson visade bilder på några av sina målningar som hon tyckte uttryckte ungefär samma känslor, stämningar, tomheter och tystnader som romanen Saknade. "Som om vi var i samma vatten och simmat," sa Karin M Andersson. Det var en mycket bra idé att förena en visuell ordkonstnär och en bildkonstnär på det här sättet och visa hur den enes målningar tangerar den andres texter - reducerade målningar och reducerade meningar, små skiftningar och detaljer som gör människors avtryck i verkligheten synliga, långsamheten och inzoomningen som finns tydliga i bådas verk. Det var otroligt intressant.

                       

Och så bar det av till nästa författaruppläsning - Jan Kjaerstad läste ur Normans område. Han ställde en fråga innan han började: Kan litteraturen vara viktigare än livet?

Jan Kjaerstad

Senare på eftermiddagen var jag också med när Jan Kjaerstad samtalade med Monika Fagerhom. Ett fullständigt lysande samtal! Jag skulle gärna ha lyssnat på dem två i timmar. De pratade om författarskap och författandet och de var roliga, avslappnade, hade självdistans och sa kloka och tänkvärda saker och jag njöt så mycket att jag inte hade en tanke på att anteckna något, så det blir inga citat här, tyvärr. Men jag minns att Monika Fagerholm t.ex. sa att man inte ska se på skrivandet som att en text ska produceras fram, för en text är platt och horisontell. Man ska tänka som så att man skapar en värld att gå in i, för den är mångdimensionell. Sedan minns jag också Jan Kjaerstads tanke att läsningen inte innebär en verklighetsflykt utan tvärtom ett kliv in i andra verkligheter. Inte som att fly från något utan snarare som att komma till något. Det tyckte jag var fint.

Kim Thúy

Dagens höjdpunkt var när jag mötte Kim Thúy, först alldeles plötsligt utanför restaurangen när hon var på väg in tillsammans med Johanna Daehli från bokförlaget Sekwa. Vi stannade till en stund, skakade hand, växlade några ord. Eller växlade och växlade. Kim Thúy började prata, jag log och nickade mest för min engelska är kass och även om jag förstår vardagsspråket kan jag inte säga något vettigt själv på detta tungomål. Dessutom var jag alldeles omtumlad av att stå öga mot öga med henne. Jag tror att hon pratade om att det finns duktiga bokbloggare här i Sverige. Och så lovade hon att signera boken åt mig efter uppläsningen lite senare. Uppläsningen var en speciell upplevelse. Först läst skådespelaren Anna Björk på svenska och efteråt läste Kim samma sidor en gång till på franska. Jag kan inte ett ord på franska men det var ändå en upplevelse att höra texten läsas upp på originalspråket och av författaren själv. Återigen detta med rytm, intonation och satsmelodi. Och hur gick det med den utlovade signeringen? Se själv, bättre kan det inte bli:

När jag lämnade Moderna museet vid 18-tiden, var jag nöjd och lycklig så som bara en läsande människa kan vara efter ett intensivt och inspirerande möte med litteratur kan vara.

Det var också roligt att träffa några andra bokbloggare som var på plats, bla.a. Sara, Linda och Anna.

Hela skörden med boksigneringar ser ut så här: