Boken som jag har förälskat mig i heter Från tunnelbanan till fåtölj och är skriven och illustrerad av författaren och serietecknaren Anna Fiske. Översättningen till svenska är gjord av Hans Peterson. Boken är utformad som en bildordbok men berättar samtidigt en engagerande historia om två ensamma människor som hittar varandra. Den är 36 sidor lång.

Den manliga huvudpersonen är ny i Sverige, är ensam och kan ännu nästan ingen svenska alls. Hans dagar beskrivs inte bara utifrån vad han gör, utan också utifrån vad han känner, saknar och längtar efter. Trots att boken saknar text i form av hela meningar, är berättelsen mångfacetterad och detaljrik. Det finns alltid en stor bild innehållande många detaljer till höger på uppslaget och färgfält med ord och bilder i till vänster. Den stora bilden stimulerar läsaren till visualisering och mentalisering samt till att försöka uttrycka sig och beskriva skeendet i bilden utifrån sin egna språkliga nivå, samtidigt som man har möjlighet att utvidga sitt ordförråd med en mängd nya vardagsord. På flera av bilderna interagerar mannen också med andra människor (på tunnelbanan, på biblioteket, på caféet, i huset där han bor, i parken). Han träffar en kvinna och förälskar sig, de börjar umgås. Eftersom det här är en kärleksberättelse för vuxna, slutar den med lite pussande och mys i soffan framför teven.
Jag ser stora möjligheter med en skönlitterär bok som vuxna människor kan ta till sig utan att i princip behärska något skriftspråk alls, vare sig de är nya i Sverige eller har språkliga begränsningar av andra orsaker. Det märks att boken utgår från det muntliga berättandet, det tryckta språket är i det här fallet inte det primära. Jag uppskattar också känslouttrycken och humorn.