onsdag, oktober 16, 2013

Analfabeten som kunde räkna

Det var 2009 som journalisten och entreprenören Jonas Jonasson debuterade med romanen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och det blev en debut med dunder och brak och alldeles utan att några bokrecensenter lade sig i. Drygt sex miljoner exemplar har blivit sålda världen över, mer än en miljon läsare har köpt boken bara i Sverige, en ofattbar siffra. Och lagom till jul kommer filmen.

Analfabeten som kunde räkna är Jonassons nya roman och det är inte något fel på författarens fantasi och fabuleringsförmåga den här gången heller.

Analfabeten heter Nombeko Mayeki och kommer från Sydafrikas största kåkstad. Som femåring börjar hon arbeta som latrintömmare, blir föräldralös vid tio, vid fjorton blir hon chef för latrinföretaget, vid sjutton fånge på en forskningsanläggning för kärnvapen. Hon är gatusmart och ett matematiskt underbarn. Det är hon som räknar ut att den statistiska möjligheten att en analfabet i 70-talets Soweto växer upp och en dag finner sig instängd i en potatisbil tillsammans med svenske kungen och statsministern är en på fyrtiofem miljarder sjuhundrasextiosex miljoner tvåhundratolvtusen åttahundratio. Ändå verkar hon ha bortsett från variabler så som en sydafrikansk atombomb på tre megaton som ligger gömd i en lada i Gnesta, ägd av gamla Greta, tillika grevinnan Virtanen och barnbarn till Gustaf Mannerheim. Två israeliska Mossadagenter och en vänligt sinnad kinesisk president borde också finnas med i beräkningen. Fast då skulle den statistiska sannolikheten sjunka ännu mer. Ändå är det just vad som händer i boken.

Nombeko kommer till Sverige 1987 och hennes väg korsas snart med de mycket lika och än mer olika tvillingbröderna Holger och Holger. Holger 1 är en knäppskalle och Holger 2 finns inte, i alla fall inte enligt Försäkringskassans uppgifter. Likväl blir Nombeko och tvåan ihop. Holger 1 har som livsuppgift att föra vidare pappa Ingmars verk som i åratal gick ut på att med alla medel ställa till oreda i de monarkistiska leden. Eftersom en atombomb skulle passa Holger 1, måste Nombeko och Holger 2 hålla den hemlig för honom och hans arga anarkofeminist till flickvän.

Att Jonasson gör kungen och statsministern till romanfigurer är roligt och friskt, men ni må tro att varken Nombeko eller hennes vänner låter sig imponeras av överheter. Som helhet driver romanen också denna gång med mänsklig dumhet och inskränkthet. Med humorns hjälp visar den fingret åt fördomar, rasism och fundamentalism. Stilen bygger på situationskomik, underdrifter och ironi. Det är mycket man känner igen.

I jämförelse med ”hundraåringen” har ”analfabeten” sämre flyt ju närmare slutet man kommer, boken tappar fart de sista hundra sidorna och det blir glesare mellan skratten. Men Analfabeten som kunde räkna står sig som en mycket god tvåa.


Hundraåringen som klev ut genom fönstret recenseras här på bloggen.


(Recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 13-10-01. Här på bloggen publiceras texten med tidningens samtycke.)


Köp boken Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

Lena sa...

Har inte läst 100-åringen ännu, men den skall läsas inom de närmaste månaderna.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Kul för dig, jag tyckte att den var vansinnigt rolig.