Seminariemaraton fortsätter, nu sitter jag och lyssnar på samtalet mellan Görrel Espelund och den syriska författaren och journalisten Samar Yazbek, om bl.a. hennes roman "En mörk strimma av ljus" som just kommit ut på svenska och som jag köpte igår. Seminariet har rubriken Mod och sanningslidelse.
För sitt författarskap har Yazbek belönats med Tucholsky- priset eftersom hon utmanar syriska tabun, maktförhållandet mellan människor och samhällsproblem under en diktatur. Hon har förföljts, hotats och gripits. Till slut flydde hon från Syrien och bor nu i Frankrike.
"Idén om tabun finns inte i mitt skrivande. Som författare äger jag hela livet och där finns inga tabun," säger Samar Yazbek.
Hur präglas mellanmänskliga relationer av diktatur och övergrepp? Det vill hon belysa i sitt skrivande.
Hon menar att det viktiga är hur författare handskas med verkligheten, vilken roll de har vid stora händelser som t.ex. revolutionen i Syrien. För henne var det viktigt att skriva sin egen version av sanningen, antingen som fiktion eller självbiografisk.
Hur fick hon idén att skriva "En mörk strimma av ljus"? Den handlar om en makt- och kärleksrelation mellan två kvinnor i Syrien, något som är tabubelagt.
Att skriva är som ett träd vars rötter finns i verkligheten men grenarna sträcker sig ut i fantasivärlden. Så är det med "En mörk strimma av ljus". Det hela började med några besök hon några fängslade unga flickor. Där hörde hon en berättelse som gav henne idén.
Efter den politiska revolutionen hoppas Yazbek på en feministisk revolution i Syrien eftersom som det är nu, vill regimen att kvinnor ska leva utanför historien och utanför samhället. Det är ett stort problem. En stor, framtida uppgift när regimen äntligen har fallit.
Jag ser fram emot att bekanta mig med hennes författarskap. Hon verkar vara en mycket klok kvinna.
