lördag, september 21, 2013

Mörderskan

Jag älskar när tillfälligheter lägger en alldeles okänd bok av en för mig alldeles okänd författare i min hand och det visar sig att boken innebär en läsupplevelse utöver det vanliga. Långnovellen Mörderskan av Alexandros Papadiamantis är en bok som själv har hittat mig. Vilken tur jag haft! Alexandros Papadiamantis (1851-1911) räknas till de största moderna grekiska författarna och hans verk anses tillhöra den grekiska litteraturskatten. Han är en del av den grekiska folksjälen, läser jag mig till. En modern grekisk klassiker - så intressant!

Mörderskan skrevs ca 1902 och utspelar sig på ön Skiatos, för övrigt författarens hemö. Det är en gripande och osminkad berättelse om en fattig kvinna som gör sig skyldig till mord på fem flickor. Hon gör sig till mörderska på sin ålders höst men inte av ondska, utan av barmhärtighet. Som hon själv ser det finns det inget värre öde än att födas till kvinna och hon inser också hur svårt det är för fattiga familjer med många döttrar eftersom reglerna om hemgift är så stränga.
Chadoula, Frangogiannou eller rätt och slätt Giannou kallad, hade hunnit bli nästan sextio år gammal, välbyggd, med skarpa anletsdrag, en manlig utstrålning och en antydan till mustascher på överläppen. När hon tänkte igenom sitt förflutna insåg hon att hon aldrig hade gjort annat än att tjäna andra. Som flicka hade hon tjänat sina föräldrar. Sedan gifte hon sig och blev slav åt sin make - samtidigt som hon, beroende på sin karaktär och på mannens svaghet, kom att bli hans dadda. När hon sedan fick barn var det de som styrde och ställde över henne och när barnbarnen kom var det samma visa igen.
Inget av morden är planerat, alla sker som en ingivelse och som ett drastiskt, men effektivt sätt att hjälpa. Det första offret är Chadoulas egen lilla dotterdotter, endast ett par veckor gammal och sjuklig. Sedan följer tre lite större flickor som drunknar i brunnar och ännu en nyfödd. Det dröjer inte länge förrän polisen fattar misstankar och Chadoula måste ge sig på flykt. Medan hon vandrar genom öns landskap, plockar läkande örter och gömmer sig hos fåraherdar och i grottor, minns hon sin kärlekslösa barndom och ungdom och hur hon blev bortgift och fick barn och hon funderar över tillvaron. Minnena kommer inte i kronologisk ordning, utan det är ofta platser som väcker dem till liv.

Chadoula ser det orättvisa och svåra i att vara fattig och kvinna. Hon flyr men verkligheten kommer i kapp henne. Den tränger henne in i ett hörn av livet varifrån det inte längre finns någon reträtt.

Det är inte bara vad Chadoula gör, tänker och känner som är starkt gripande och intressant med berättelsen, det är i lika hög grad beskrivningar av det grekiska ölandskapet och invånarnas livsvillkor vid förra sekelskiftet. Trots kvinnans brott känner jag som läsare ingen agg mot henne, det känns snarare som att jag är på hennes sida, hur paradoxalt det än kan låta. Det här är nämligen en bok där inget är svart eller vitt och där svaren inte är enkla. Det är inte heller frågorna. Samtidigt avhåller sig berättaren från att bedöma och döma, läsaren är fri att göra det själv.

Översättningen från grekiskan, som länge ansågs vara omöjlig att ge sig in på, är gjord av Jan Henrik Swahn. Efterordet till boken innehåller fakta om författaren och hans författarskap, vilket sätter Mörderskan i en litterär och historisk kontext. Givande information att ta del av.


Några andra bokbloggare som också har läst Mörderskan och skrivit om den: Ingrids boktankar, Almablogg, Mimmimariesböcker.


Köp boken på Bokus eller AdLibris.

6 kommentarer:

Lyrans Noblesser sa...

Lägger till den på min önskelista.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Vad trevligt, tror att den är i din smak också.

mimmimarie sa...

Den var full av inlevelse och det var nästan så att jag själv kände mig jagad, när Chadoula var det.

violen sa...

Den påminde om Murgia, Michela: Själamakerskan. Det är ju i samma område och det verkar som att just det där med barmhärtighetsmord (?) fanns i traditionen där. Ovanligt dock att beskriva det från enbart ett könsperspektiv. Intressant.

Ingrid sa...

Det är en verkligt stark kortroman (eller lång novell- jag vet inte riktigt skillnaden)- och jag blir alltid lika glad när jag upptäcker sådana här pärlor och ännu gladare blir jag över att det finns förlag som vågar ge ut böcker som är lite utanför strömmen.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Violen: Det har du rätt i, de två böckerna påminner om varandra när det gäller temat.

Ingrid: Delar din glädje över bokförlag som vågar.