När jag kom, höll mässgolvet på att vakna till liv, det var fortfarande nästan tomt på folk. En ovanlig syn. Men så hade jag hängt på låset redan före nio..
På förmiddagen lyssnade jag på Sara Danius som pratade om tingens roll i västerländska romaner och om den blå tvålen. Varför den ligger på bordet i Balzacs roman lyckades hon dock inte forska fram, erkänner hon.
Hon menade att detaljrikedom i litteraturen är en ganska ny företeelse , från ca 1700-talet. I 1800- talsromanen är rekvisita själva kärnan. Dramat kan gestalta sig genom tingen, tex kläderna, vilket exempelvis Flaubert var mästare på. På frågan fransk roman av Balzac, Flaubert eller Stendahl, valde hon utan att tveka Stendahls Rött och svart. Det var hennes boktips.
Naturligtvis besökte jag många trevliga montrar med trevliga varor, som till exempel Bookseat. Jag har en sådan bokkudde är älskar den.
Och så bar det av till en prisutdelning - Stora ljudbokspriset 2013 gick till Gardell och Torka aldrig tårar utan handskar 1. Tyvärr var inte Jonas Gardell närvarande men däremot kulturministern. Jag noterade att hon hade mycket häftiga tights till sin eleganta svarta klänning, nämligen mönstrade som serierutor. Jag blev grymt avundsjuk på dom där tightsen. De var grymma. Perfekta på bokmässan.
Annars tyckte jag om när en av jurymedlemmarna sa att han inte gillar att bli kallad boklyssnare, utan bokläsare. För honom handlar ljudböcker om läsning. Och det gör det för mig också, jag gör inte någon skillnad mellan böcker som jag läser som vanligt eller som jag lyssnar på. Gör du?
Blev lite nostalgisk efter den tid som flytt.
Missade samtalet mellan damerna Lundström och Gedin och Magnus Utvik. Tyvärr, får skylla mig själv. Höll på att mingla så mycket att jag glömde bort tiden.
Sedan var jag på ett intressant och tänkvärt seminarium med titeln Vad händer i oss när vi läser? Bland annat diskuterades det vanliga påståendet att det spelar ingen roll vad folk läser, bara de läser överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är dumt sagt. Men nu har jag en motreplik, tack vare Kristofer Leandoer. Han sa nämligen så här: "Det spelar ingen roll vad folk tittar på, bara de tittar på tv". Ni hör själva.
Det ligger något i att vi blir vad vi läser för läsning är alltid performativ, vi skapar bilder av det lästa. Vad händer då med oss när vi läser våldsamma böcker? Men: vi kan skilja på fiktion och verklighet, som tur är, så så farligt är det nog inte.
Annars fick jag veta att det går alldeles utmärkt att självmedicinera litteratur men att man funderar påsatt skriva ut litteratur på recept. Så har de det i Tyskland och receptbelägger Schiller och Goethe. Som sömnmedel?
Men biblioterapi finns på riktigt i Sverige, inte bara som ett inslag i Babel.
Vilken bok skulle du vilja skriva ut på recept åt någon? Och mot vilken åkomma
På kvällen på mitt hotelrum gladde jag mig åt alla böcker och prylar som jag har köpt och fått. Bilden visar hur det såg ut på sängen när jag plockade allt ur min överfulla ryggsäck.
