fredag, juli 26, 2013

Bokklubben vid livets slut

Böcker om böcker, läsning och kärlek till litteraturen är av naturliga skäl den typen av lektyr som vi bokmalar, bokbloggare eller ej, gärna kastar oss över. Att skriva en sådan bok måste nästan vara en given succé för författaren, särskilt om hen samtidigt hittar en personlig ingång till berättelsen - till exempel som den amerikanske journalisten,  f.d. bokredaktören och författaren Will Schwalbe. Hans bok Bokklubben vid livets slut är dels en hyllning till böcker och läsandet, dels en personlig och biografisk berättelse om hans mamma som 2007 diagnosticerades med obotlig cancer.

Boken är resultatet av Schwalbes samtal med sin mor, samtal som började med en alldeles oskyldig fråga den gången då de sitt i väntrummet på läkarmottagningen: Vad läser du just nu? Ganska snart inser de båda att de har, alldeles ofrivilligt och oplanerat, startat och gått med i en bokklubb. Det är en annorlunda bokklubb. Den har bara två medlemmar, inga fasta mötestillfällen och det äts ingen mat på träffarna. Bokklubben existerar under den sisten tiden av moderns liv och blir ett unikt tillfälle för dem att lära känna varandra på ett helt annat sätt.

Både sonen och modern är storläsare, de tipsar varandra, köper gemensamma böcker och byter böcker. De pratar om böcker de läser och varje boksamtal blir alltid en ingång till samtal av en mer personlig karaktär. Med hjälp av böcker kommer de in på varandras liv, känslor och erfarenheter, något som särskilt Will upplever som mycket intressant. Han lär känna sin mor som den människa hon är.

Förutom att det presenteras och citeras en massa skönlitterära verk i Schwalbes bok, vilket är förstås som att få provsmaka olika sorters godis i en godisbutik (och ja, det finns även en förteckning över alla nämnda titlar), är Bokklubben vid livets slut sonen Wills kärleksförklaring till sin mor. Schwalbe låter oss förstå vilken fantastisk människa hans mamma var: osjälvisk, stark, intelligent, klok, samhällsengagerad, rolig, rättvis, beläst, kärleksfull, hjälpsam, ödmjuk. Det finns ingen höjd på hur snäll, duktig och omtyckt av alla hon var. Schwalbe lyfter också gärna fram hur tacksam hon alltid var (också under cancerns påfrestningar) för sin privilegierade ställning som bemedlad, välutbildad amerikan med sjukförsäkring, vilket förstås inte är mer än rätt för den läkarvård hon får är av högsta klass. Det är inspirerande att läsa om en sådan underbar person, men också lite tröttsamt. Hade hon inga dåliga sidor alls? Gick hon aldrig Will på nerverna när han var tonåring? Har hon aldrig begått något fel gentemot sin son annat än att hon gav bort hans mjukissköldpadda när han var fyra år gammal? Hur kändes det när hon reste jämt? Jag önskar att porträttet av mamman var mindre helgonlikt utan mer nyanserat, för jag tror inte på perfekta människor och än mindre på perfekta och felfria föräldrar.

Naturligtvis handlar boken också mycket om att vara sjuk i cancer och om att veta att man har endast en begränsad tid kvar att leva. På så vis utspelar sig boken i dödens väntrum men är inte det minsta deprimerande. Tvärtom är Bokklubben vid livets slut en ljus läsning. Böcker som Will och hans mor läser tillsammans under denna tid skapar mening, ger kraft, ställer frågor och ger svar. Deras boksamtal utgör en fast punkt i tillvaron för så länge mamman har läslusten kvar och så länge hon också väljer tjocka tegelstenar att läsa är det ingen större fara än.

Will Schwalbe levererar förstås också en mängd personliga betraktelser om böcker och läsning och vid dessa tillfällen skymtar humorn fram. Bitvis är han verkligen rolig, som till exempel i stycket där mamman vill ge Will en bok som han skulle läsa. Så här svarar och tänker han:

"Det behövs inte, jag har den redan", sa jag och det var faktiskt sant. Det finns vissa böcker som jag planerar att läsa och som ligger i en trave bredvid sängen. En del av de böckerna har varit ute och rest så mycket att de borde få egna bonuspoäng på flyget. Jag tar dem med mig på den ena flygresan efter den andra med de bästa föresatser, men ändå sitter jag där på planet och läser någonting helt annat /.../. Jag har packat ner Crossing to Safety inför så många resor och lagt tillbaka den oläst i traven så många gånger att den allra minst borde ha gjort sig förtjänt av en förstaklassbiljett till Tokyo med Japan Airlines.
Bokklubben vid livets slut är - trots eller tack vare sin okritiskhet - en varm och ömsint bok om en mor och en son, om kraften att inte ge upp och styrkan i att glädja sig åt små saker - som att läsa böcker tillsammans. Men förvänta dig inte någon omvälvande läsupplevelse, för den får du inte, tycker jag. Dock en trevlig stund medan du läser samt kanske ett och annat boktips.



Boken är översatt till svenska av Charlotte Hjukström och finns också som ljudbok i uppläsning av Björn Granath samt som e-bok.

Andra bokbloggare som har läst Bokklubben vid livets slut är t.ex.: Hellre barfota än boklös, Violens boksida, Bookis, Bokmonster, Cissis bokblogg m.fl.


Köp boken på Bokus eller AdLibris

4 kommentarer:

bakbokmat sa...

Jag påbörjade "Bokklubben vid livets slut" för en tid sedan, men nu ligger den vilande. Jag är väldigt förtjust i idén att skriva om läsandet och om relationen till sin mamma, men boken fångade mig tyvärr inte. Tror den saknade nerv och djup. Nu får vi se om jag tar upp läsandet av den igen, eller inte.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Det här med avsaknad av nerv och djup håller jag med om, men värmen finns där i massor.

Hanneles bokparadis sa...

jag hade stor behållning av boken, en del bra boktips också

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Hannele: Härligt, så ska det helst vara.