Judith Schalansky kallar sig själv för ett atlasbarn. Som uppvuxen i f.d. Östtyskland fascinerades hon redan som liten av främmande länder och städer som fanns utmärkta på kartorna i skolatlasen men som hon knappast ens kunde drömma om att någonsin få besöka i verkligheten. Det är en känsla som jag själv minns från min tid som barn och ung bakom järnridån. Tanken på att det faktiskt bodde människor på platser som Nairobi, Singapore eller New York var fullständigt obegriplig då. I förordet till till sin Atlas över avlägsna öar berättar Schalansky utförligt och vackert om sin kärlek till kartor och kartböcker som med sina linjer, färger och namn länge fungerade som substitut för verkliga platser som hon ju inte kunde besöka. Hon delar med sig av sina tankar och kunskaper kring avbildandet av världen på antingen en platt yta som papper eller en rund som jordglob. Det är spännande att läsa. Eller när hon berättar om öar som ligger så långt från sitt fädernesland att de inte längre får plats på nationalkartorna och måste rymmas i den "kartografiska utdragssoffan", inpressade i en liten ruta. Förresten är det relativt vad som är avlägset och vad som är nära. På vår klotformade jord kan ju varje enskilt punkt bli till centrum, menar hon.
När det gäller öar, tätnar spänningen. En ö kan beroende på olika omständigheter vara ett paradis eller ett helvete och en karta säger inte heller något om horisonten, hur allehanda den möjligen är. "Den avlägsna ön är till sin natur ett fängelse", skriver Schalansky. Jag tycker att förordet är lika läsvärt som de femtio korttexterna. När jag läser det förstår jag att boken jag har framför mig inte är någon vanlig faktabok, inte någon vanlig kartbok. Det är skönlitteratur, det är sagor fast på riktigt!
"Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen; för nog är det så att den mer än förtjänar sin ursprungliga beteckning: Theatrum orbis terrarum - Världens teater."
Hädanefter, när jag ska betrakta en karta, kommer jag att alltid dra mig denna tanke till minnes.
Atlas över avlägsna öar innehåller texter om femtio öar runt om i världen, från Arktis i norr till Antarktis i söder. Små och lite större, bebodda och obebodda, välbesökta och sådana som ingen nånsin har satt sin fot på. Det finns till och med en som är påhittad. Att läsa boken var för mig den mest intressanta och mest fascinerande geografi- och historielektion som jag nånsin har fått. I varje text finns det en intressant detalj eller faktauppgift som Schalansky spinner vidare kring och på det begränsade utrymme som en enda sida ändå är, lyckas hon med skönlitterära medel skulptera fram öns själ och väsen, tvärs över tid och rum. Historia och myter, öns placering i världshavet, bybornas seder och bruk - allt är spännande, för Schalansky gör det spännande. Hon skriver också på ett sätt som eggar fantasin, till exempel när det handlar om öarnas namn. Än kastar hon in en utmanande tanke, än lägger hon till en slutkläm som läsaren har svårt att släppa. Ibland känns texten som poesi.
Det är en underbar bok, perfekt för alla som gillar att resa utan att för den sakens skull behöva ha ett pass eller ens lämna fåtöljen. En fröjd för ögat är den också - kartbilderna är små mästerverk.
Och dagarna går har också läst boken.
Köp boken på Bokus
