Enligt myten är Penelope den kvarlämnade och väntande kvinnan som inte har mycket makt i männens värld och som med hjälp av sin intelligens och list försöker klara sig helskinnad från äktenskapsmarknaden där hon har placerats av rådande konventioner. Under Odysseus bortovaro tar friarna för sig både av husets tillgångar och tjänsteflickorna. De tolv yngsta och vackraste tjänsteflickorna våldtas regelbundet, fast Penelope försöker skydda dem. När Odysseus kommer hem låter han avrätta flickorna genom hängning. Anledningen är förräderi eftersom de har legat med de fientliga männen.
Penelope är ursinnig och fortfarande kränkt som kvinna när hon flera tusen år senare levererar sina mordanklagelser gentemot Odysseus. Penelopiaden utspelar sig således i dödsriket och händelserna återges likt ett morddrama där hängningen av de tolv pigorna spelar en central roll.
Jag var otroligt fascinerad och fängslad av Atwoods sätt att berätta historien, både språkligt, stilmässigt och dramaturgiskt. Texten växlar mellan en mängd olika stilar: det finns monologer kokande av länge återhållen vrede, lyriska skildringar av kärlek och skönhet, körsånger i stil med grekiska dramer, utdrag ur rättegångsprotokoll samt essäliknande passager som tar sig an symboliken.
Som huvudrollsinnehavare har Penelope fått liv i Atwoods tolkning, plötsligt är hon en kvinna av kött och blod och med hjärna. Hon kan vara vass i replikerna och hon har humor.
Har du läst några av böckerna i Mytserien?
