lördag, juni 01, 2013

Penelopiaden

Penelopiaden av Margaret Atwood är en tolkning av Odyssén, fast denna gång från Penelopes synvinkel. Perspektivet som Atwood anlägger när hon synar den gamla grekiska myten är uppenbart feministiskt och därför oväntat, intressant och mycket spännande.

Enligt myten är Penelope den kvarlämnade och väntande kvinnan som inte har mycket makt i männens värld och som med hjälp av sin intelligens och list försöker klara sig helskinnad från äktenskapsmarknaden där hon har placerats av rådande konventioner. Under Odysseus bortovaro tar friarna för sig både av husets tillgångar och tjänsteflickorna. De tolv yngsta och vackraste tjänsteflickorna våldtas regelbundet, fast Penelope försöker skydda dem. När Odysseus kommer hem låter han avrätta flickorna genom hängning. Anledningen är förräderi eftersom de har legat med de fientliga männen.

Penelope är ursinnig och fortfarande kränkt som kvinna när hon flera tusen år senare levererar sina mordanklagelser gentemot Odysseus. Penelopiaden utspelar sig således i dödsriket och händelserna återges likt ett morddrama där hängningen av de tolv pigorna spelar en central roll.

Jag var otroligt fascinerad och fängslad av Atwoods sätt att berätta historien, både språkligt, stilmässigt och dramaturgiskt. Texten växlar mellan en mängd olika stilar: det finns monologer kokande av länge återhållen vrede, lyriska skildringar av kärlek och skönhet, körsånger i stil med grekiska dramer, utdrag ur rättegångsprotokoll samt essäliknande passager som tar sig an symboliken.

Som huvudrollsinnehavare har Penelope fått liv i Atwoods tolkning, plötsligt är hon en kvinna av kött och blod och med hjärna. Hon kan vara vass i replikerna och hon har humor.

Penelopiaden som översattes till svenska av Peter Samuelsson är en berättelse i världsklass. Det är stor litteratur i litet format (ca 150 sidor). Boken ingår i Mytserien, vilket betyder att några av världens bästa författare har fått i uppdrag att tolka en valfri myt på ett högst personligt sätt. År 2009 hade jag en läsutmaning här på bloggen som gick ut på att läsa böcker ur Mytserien (alla inlägg finns här) men som du ser pågår läsutmaningen än (alla böcker var inte utkomna än det året). Av de totalt elva böcker som ingår har jag fortfarande fyra kvar att läsa. Det är ett spännande läsprojekt som ännu står öppet.

Har du läst några av böckerna i Mytserien?

4 kommentarer:

violen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
violen sa...

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2011/01/22/4423517-atwood-margaret-penelopiaden/

varit inne på att läsa fler ur Mytserien, kanske en per år vore lagom?

Anonym sa...

Hei Bokmania! Kvifor er det overraskande at Penelopiaden har eit feministisk perspektiv? Er ikkje det relativt innlysande; tittel og forfattar Atwood tatt i betraktning?

Ok, ikkje meininga å vere nasevis, men eg las nett meldinga di av The Year of the Flood - som eg synes var merkeleg negativ - spesielt sett i lys av denne meldinga...

Sjølv har eg ikkje lese Flood-boka, men så og seie alle dei andre Atwood-romanane, som The Cat`s Eye, Alice Grace etc og er veldig begeistra for denne kanadiske forfattaren med eit velfortjent internasjonalt ry. Atwood har også skrive mange diktsamlingar, faktisk omtrent like mange diktsamlingar som romanar.
Og no kjem reklamen(!)... Sjølv har eg gjendikta til norsk The Journals of Susanna Moodie - Susanna Moodies dagbøker. Tittelen kan få ein til å tru at dette er prosa, men det er ei diktsamling, og den kom ut på norsk på det halvvegs svenskeigde Cappelen Damm berre for ca 14 dagar sidan!

Beste helsing

Anne Karin T

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Violen: Då tar det tio år :-p

Karin: Tack för ditt intressanta kommentar. När jag tänker efter, är det inte så förvånande att just Atwood anlägger ett feministiskt perspektiv. Jag menade att det var oväntat med tanke på det traditionella perspektivet - att Odyssén handlar om män.
Flod-boken tyckte jag var mycket medioker.