Novellerna Skåpet och Siffror (som tyvärr inte finns på svenska) har det gemensamt att föremål och platser förefaller vara levande och har ett slags personlighet. I det ena fallet är det ett antikt skåp som på ett nästan mystiskt sätt påverkar ett ungt pars liv och äktenskap, i det andra fallet handlar det om ett flertal rum på ett lyxhotell i London. Av rummens skick avläser hotellstäderskan gästernas levnadssätt, rummen berättar för henne om deras hemligheter och personligheter. Det handlar om psykologiskt starka och litterärt välskrivna skildringar och jag gillade också berättelsernas ovanliga intriger.
Novellerna som finns i samlingen Spel på många små trummor (övers. Jan Henrik Swahn) har också en gemensam plattform - de handlar nämligen om människor som på olika sätt har problem med sin identitet. I novellen Subjekt möter vi till exempel en författare som är förföljd och ofredat av en okänd man som efter ett tag visar sig vara huvudpersonen i romanen som författaren för tillfället håller på att skriva. I titelnovellen möter vi en kvinna som regelbundet klär ut sig till olika personer och tillbringar dagar med att låtsas vara de personerna. Hon drar ut den ena skepnaden efter den andra ur sitt inre som kaniner ur en hög hatt, de bara finns där, färdiga att komma fram.
I novellen Världens fulaste kvinna, som för övrigt berörde mig mest av de sex, förflyttar vi oss till början av 1900-talet då cirkusar visade upp vanställda människor som sin huvudattraktion. I denna berättelse gifter sig en girig och känslolös man med kvinnan vars ansikte brukar väcka vämjelse hos åskådarna, för att själv åka runt och visa upp henne och på så sätt tjäna pengar. När det visar sig att kvinnan har såväl känslor, intellekt, visdom och drömmar inför framtiden blir det en oväntat insikt för mannen. Men han bryr sig inte nämnvärt, utan i stället hoppas på att avla ett lika missbildat barn för att kunna tjäna ännu mer pengar på dem. Men det blir inte riktigt som han tänkt sig. Jag drabbades av kvinnans styrka och personlighet. Tokarczuk har skapat ett oförglömligt kvinnoporträtt vars djup skulle kunna vara romanens.
Har du tänkt på - sade hon och satt för ett ögonblick alldeles stilla, med blicken fäst någonstans i fjärran - så ensamma och sårbara människorna är. När jag ser dom sitta där och stirra på mig tycker jag så synd om dom. Det är som om dom var alldeles tomma, så att dom måste titta på något för att fyllas med innehåll. Ibland tror jag att dom avundas mig. Jag är åtminstone någon. medan dom - inga särskilda kännetecken eller egenskaper alls!Har du läst något av Olga Tokarczuk?
