”Vi har alla en knut i hjärtat som vi önskar att vi kunde lossa och knyta upp.”Romanen Kattens bord av Michael Ondaatje är en annorlunda mix av uppväxtskildring och självbiografi, även om man gör bäst att ta det självbiografiska med stor reservation. Visserligen har Ondaatje gjort en liknande båtresa i sin barndom och pojken i boken heter Michael, men egentligen är det inte alls väsentligt vad som är sant i romanen och vad som är fiktion.
Det vuxna berättarjaget i boken ser tillbaka
på resan från Sri Lanka till England som han
absolverade som elvaåring under tidigt 50-tal men berättelsen
omfattar också tiden långt efter att Michael och hans vänner från
båten blivit vuxna. Ondaatje väver skickligt samman båtäventyret och den
vuxne Michaels minnen av det, samtidigt som han försöker föreställa sig
och förstå vem pojken på båten var medan han förflyttades mellan två världar och två olika liv.
Rädd, ensam och omsluten av främmande hav och främmande länder fraktas Michael till sin mor som han inte har sett på tre år och som han betraktar mest som en främling. Ombord på passagerarfartyget Oronsay får han två jämnåriga vänner och de tre veckorna blir ett äventyr för livet. Ramahdin, Cassius och Michael har en regel – varje dag ska de göra minst en sak som är förbjuden. På dagarna vilar de i turbinrummet, på nätterna härjar de runt på båten och undersöker varje bit av det. De upptäcker inte bara dolda platser i fartygets inre, utan också vuxnas olika hemligheter. Intrigen halvvägs i boken antar nästan en thrillerstämning. Det finns ett flertal spännande och intressanta vuxna som pojkarna kommer i kontakt med eller som de håller lite extra koll på av ren nyfikenhet. Detta gäller särskilt de mäktiga människorna vid kaptenens bord men också en farlig fånge som finns ombord och rastas på nätterna. Han utgör en synnerligen stor dragningskraft.
Vid måltiderna är pojkarna, några vuxna och flickan Emily placerade vid kattens bord. Det är det sämsta bord av alla, det som finns längst ner i hierarkin och lång bort från kaptenens fina bord där de mäktiga vuxna får sitta och dinera. Människorna vid kattens bord är alla ensamma och otrygga på olika sätt. Av samvaron med dem påverkas och formas Michael för livet. Förutom en livslång relation till hjärtsjuke Ramahdin och framtida konstnären Cassius blir relationen till Emily av avgörande slag. Emily är några år äldre och när Michael och hon träffas senare vid olika tillfällen under livets gång, berättar Michael alltid saker för henne som han inte vågar berätta för någon annan. En tradition som börjar redan ombord på fartyget. Redan där och då upplever han en åtrå och en sorg gentemot Emily, men också att det finns en avgrund mellan deras liv som han aldrig någonsin kommer att kunna ta sig över.
Rädd, ensam och omsluten av främmande hav och främmande länder fraktas Michael till sin mor som han inte har sett på tre år och som han betraktar mest som en främling. Ombord på passagerarfartyget Oronsay får han två jämnåriga vänner och de tre veckorna blir ett äventyr för livet. Ramahdin, Cassius och Michael har en regel – varje dag ska de göra minst en sak som är förbjuden. På dagarna vilar de i turbinrummet, på nätterna härjar de runt på båten och undersöker varje bit av det. De upptäcker inte bara dolda platser i fartygets inre, utan också vuxnas olika hemligheter. Intrigen halvvägs i boken antar nästan en thrillerstämning. Det finns ett flertal spännande och intressanta vuxna som pojkarna kommer i kontakt med eller som de håller lite extra koll på av ren nyfikenhet. Detta gäller särskilt de mäktiga människorna vid kaptenens bord men också en farlig fånge som finns ombord och rastas på nätterna. Han utgör en synnerligen stor dragningskraft.
Vid måltiderna är pojkarna, några vuxna och flickan Emily placerade vid kattens bord. Det är det sämsta bord av alla, det som finns längst ner i hierarkin och lång bort från kaptenens fina bord där de mäktiga vuxna får sitta och dinera. Människorna vid kattens bord är alla ensamma och otrygga på olika sätt. Av samvaron med dem påverkas och formas Michael för livet. Förutom en livslång relation till hjärtsjuke Ramahdin och framtida konstnären Cassius blir relationen till Emily av avgörande slag. Emily är några år äldre och när Michael och hon träffas senare vid olika tillfällen under livets gång, berättar Michael alltid saker för henne som han inte vågar berätta för någon annan. En tradition som börjar redan ombord på fartyget. Redan där och då upplever han en åtrå och en sorg gentemot Emily, men också att det finns en avgrund mellan deras liv som han aldrig någonsin kommer att kunna ta sig över.
Porträttet av den elvaårige Michael är gripande och levande. Han gestaltas som tuff på ytan men man förstår att han innerst inne är en förtvivlad pojke som
ännu inte blivit något eller någon och som under resans gång upptäcker sig själv, tillsammans med sina nyvunna vänner. I och med att handlingen också omfattar perioder från den vuxne Michaels liv och reflektioner kring upplevelserna på fartyget, får läsaren en sammansatt bild av hans liv och vad han påverkades av. Om han lyckas att lossa och knyta upp knutarna i sitt hjärta? Det är den stora frågan och en av romanens drivkrafter.
Michael Ondaatje har skrivit en
fängslande skildring av ett barns äventyrliga båtresa över halva
jordklotet, en resa som samtidigt är en färd från barndomen till
vuxenvärlden. Ondaatje är mycket
skicklig när det gäller att beskriva personerna och gestalta deras
känslor, rädslor och våndor. Språket mejslar fram karaktärerna
och omsluter dem ömsom som mjuka moln, ömsom som nattens svärta.
Texten är bildrik men ändå okonstlad och orden är sköra fast de
har styrka och bärande kraft. Kattens bord är en mycket
fängslande och vackert skrivet roman, känns att vara en sådan som man
kanske vill läsa flera gånger.
Nu är det bara att se fram emot
förlagets höstutgivning av Michael Ondaatjes hela backlist på svenska.
Mest känd är Michael Ondaatje för romanen Den engelska patienten (1993) som också blivit filmatiserad.
Köp boken på Bokus
