Hundpojken är en linjär berättelse om en liten gatupojke i Moskva som lever med en flock hundar och med tiden blir nästan en hund själv. Ramotjka är fyra år gammal när hans mor försvinner och han lämnas ensam i en tom lägenhet. Han tvingas att ge sig ut på gatorna för att hitta mat och stöter på en alfatik som lever med sin flock i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av Moskva. Ramotjka lägger sig bland valparna, får värmen och mjölken från tiken, överlever vintern. Han uppfostras av vildhundarna, lär sig deras beteende och blir en av dem, de andra valparna blir hans syskon och tiken kallar han för mamotjka. Efter ett tag kommer tiken hem släpandes på en liten bebis och Ramotjka tar hand om pojken. Nu är de två pojkar i hundlyan och Ramotjka blir allt mer medveten om avgrunden mellan människovärlden och hundvärlden. Vad är de, han och hans lillebror? Är de hundar eller är de människor? När Valpen, som lillebror heter, hittas och förs bort av polisen till ett barnhem för utsatta barn tar livet oundvikligen en annan vändning för Ramotjka, för han måste hitta sin älskade Valpen. Det innebär att han allt oftare måste lämna hundvärlden och uppträda som pojke och människa. Det händer dramatiska och spännande saker. Sluter är mycket känslostarkt.
Hundpojken är en nutida Mowgli-berättelse som är både skrämmande och rörande och det är omöjligt att inte tänka på de miljoner av barn som lever på gatorna i Ryssland och andra länder runt om i världen. Det är naturligtvis förfärligt att tänka på. Men det som gör Hundpojken till en mer varm än obehaglig berättelse är inte bara Ramotjkas överlevnadsförmåga, utan också gemenskapen och kärleken i flocken. Ramotjka är inte ensam, utan har sin familj fast de är djur. Han får och ger fysisk beröring och han hålls varm, ren och mätt, om än med hundmått mätt. Det har dessutom sina fördelar att leva med hundar i stället för med andra gatubarn, tiggare och narkomaner för han slipper en hel del jobbiga saker som han annars skulle råka ut för. Han har också ett språk kvar.
Det är inte fråga om någon i litterärt storslagen berättelse, inte heller är språket något speciellt. Men det är en bok som man läser för att det är fråga om en gripande och tankeväckande skildring av ett utsatt barns liv och om ett barns vilja att överleva mot alla odds. Det är också en bok om vikten av respekt från de vuxnas sida när det väl är dags att hjälpa.
Det är två veckor sedan jag lyssnade färdigt på Hundpojken och det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på boken och Ramotjka. Berättelsen om pojken som i fyra års tid levde som hundpojke håller sig kvar.
Köp boken på Bokus
