Gamla synder innehåller alltså fem noveller som alla handlar om alldeles vanliga kvinnor. Vi dras in för att på nära håll betrakta fem kvinnors liv och deras tankar som kanske mycket länge legat väl förborgade i deras innersta djup. De öppnas för oss. Och också för dem själva. Jag önskar att jag så här i efterhand kunde komma ihåg vad de enskilda novellerna i samlingen heter för att lättare kunna referera till dem, men det gör jag inte. Ljudboken gör det svårt att liksom bläddra tillbaka...
Tre av novellerna har berört mig särskilt så att jag minns dem bättre än de övriga två. Kanske inte handlingen i detalj men k ä n s l a n. Den ena novellen utspelar sig under en vargavinter då allting frös och huvudpersonen ännu var en flicka. Den handlar om föräldrarna, mamman som dör och pappans nya kvinna och om att livet inte alltid är som det ser ut att vara. Sedan tänker jag (fortfarande!) på novellen om en gammal kvinna som berättar om sitt liv och hur hon alltid grubblat över mysteriet med varför flugor stryker sina bakben mot varandra. Att hon aldrig vågat/tagit sig tid att ta reda på varför. Det verkar banalt men det är en mycket tänkvärt berättelse. Den tredje novellen som har lämnat sina spår är om en kvinna som lever i ett barnlöst och misslyckat äktenskap och av sin man får en Indienresa i femtioårspresent. Det blir inte som mannen har tänkt sig för maskerna tas nämligen av.
Det gemensamma för novellerna är just att någon "gammal synd" hamnar i ljuset, ungefär som när man på våren får syn på vinterns smuts i vardagsrummets mörka hörn och bara måste städa bort den. Jag tycker att Doris Dahlin lyckas väl med att gestalta känslor och erfarenheter och få fram det subtila och outtalade. I omslagstexten står det att vi följer kvinnorna i berättelserna tills den starkaste länken brister och den svagaste står emot och det tycker jag är en passande sammanfattning. Något litet och sker och stora saker börjar hända. Sådant är livet.
Köp boken på Bokus
