Oksanen, Oksanen, Oksanen och .... Oksanen

Det är mycket Sofi Oksanen nu men gärna för mig, för jag är oksanenoholic. Den senaste tiden har hon varit dubbelt aktuell i Sverige eftersom hon dels belönades med Svenska Akademiens Nordiska pris och var här för att ta emot det, dels lanserar hon sin nya roman När duvorna försvann. Akademiens Nordiska pris kallas ibland för Lilla Nobelpriset och jag tillhör de som gärna vill spå i glaskulan och säga att någon gång i framtiden kommer Oksanen kanske att få det stora Nobelpriset också. Det skulle inte förvåna mig om hennes författarskap fortsätter som det har börjat och det är också lite av en önskan från min sida också.

På sin blogg berättar Peter Englund om prisutdelningen och där läser jag bl.a. vad Oksanen sa i sitt tal:

"Det är psykologiskt omöjligt för människan att känna empati gentemot objekt eller siffror, de saknar röst. Dödsoffren som flimrar förbi i nyheterna är beklämmande men det är svårt att identifiera sig med dem och nyhetsflödet är i sig avtrubbande. Det objektiva språket i ett forskningsuppdrag för inte heller fram individen. Man kan inte identifiera sig med stater som förekommer i rubrikerna, de är alltför konturlösa. Böcker och filmer lyfter däremot fram individens berättelse, människor som i själva verket är likadana som vi. Därför finns det inget starkare vapen än berättelsen: genom historien om en person kan läsaren identifiera sig med frågor som kan förefalla mycket avlägsna och genom den individuella berättelsen kan det som känns synnerligen främmande upplevas som nära. Upplevelsen av identifikation kan också förebygga rasism: människan vill ju inte ta livet av den som är hennes like. Man dödar hellre andra, mindre värda fiender. Efter att man upplevt identifikationen är det svårare att se den man identifierat sig med som den andra. Föremål och siffror har ingen röst. Anonymiteten är utan röst. Stereotypierna saknar röst. Men det gör inte litterära personer och till skillnad från element och siffror, kan man känna empati för dem. Därför är individens röst och individens egen berättelse diktaturens, trakasseriets och människorättsbrottens mäktigaste fiende. (Översättning från finska: Janina Orlov)

I programmet Go´kväll den 9 april intervjuades Oksanen av Pekka Heino och det var en härlig intervju. Kan ses i svtPlay t.om. den 9 maj, så missa inte det (inslaget börjar 06:17 in i programmet).

Också i Lundströms bokradio i SR P1 var Oksanen med den 13 april, den intervjun går att höra när som helst.



Och alla som kan och vill kan se och höra Oksanen på Kultuthuset i Stockholm den 25 april. Jag är avundsjuk för jag kan inte åka dit! Men hoppas förstås att jag i efterhand kan ta del av samtalet (med Rakel Chukri) via en ljudlänk eller nåt.

Och här är länken till Oksanens officiella hemsida: http://www.sofioksanen.com/ . Hon har en sida på facebook också, bara att gilla.

Jag ser naturligtvis fram emot att läsa När duvorna försvann så snart som möjligt, även om peppen har minskat lite på grund av något svala recensioner i medierna.

Vad har du för relation till Sofi Oksanens författarskap? Har du läst hennes böcker?