Memorandum - En berättelse med bilder

Har ni också varit med om det någon gång? Att ni börjar läsa en bok och efter ett tag känner ni att texten och berättelsen likt svallvågor fortplantar sig ut i kroppen och får varje cell att vibrera? Det är sällan det händer. Men när det händer, är det ett ögonblick av läslycka. Inte lycka i betydelsen må bra, utan lycka i betydelsen att vara med om det mirakel som bara stor litteratur kan utgöra. Jag upplevde det till exempel med Marlene van Niekerks roman Agaat som kom i fjol (recenseras här) och jag upplevde det också här om dagen med hennes nya roman på svenska, Memorandum: En berättelse med bilder.

Marlene van Niekerk skrev Memorandum: En berättelse med bilder som en hyllning till sin nära vän, konstnären Adriaan van Zyl, som gick bort i cancer 2006. Under en av sina sjukhusvistelser gjorde han ett flertal målningar och bad sedan van Niekerk att skriva en bok där hans målningar av sjukhuset som dödens landskap skulle ingå. Boken är således ett resultat av symbiosen mellan en författare och en bildkonstnär och innehåller förutom en djupt mänsklig berättelse sexton färgreproduktioner av van Zyls målningar föreställande olika sjukhusrum. De avbildade rummen och föremålen talar sitt tydliga och tröstlösa språk: Ju intensivare en människa vårdas, desto mindre kontakt har sjukvården med människan inuti kroppen. På detta sätt får själva vården en framträdande roll i romanen, vilken är ganska unikt i samtidslitteraturen. Oftast ligger fokus på patienten.

Huvudpersonen heter Johannes Frederikus Wiid, är svårt sjuk i cancer och rädd. Natten före en avgörande operation sitter han i sin lägenhet och skriver ett memorandum med tillhörande notapparat, ordlista och bilagor. En spännande och annorlunda romanform!

Medan Johannes föreställer sig operationen som väntar, försöker han att i minnet återskapa samtal mellan herr Y och herr X som han några år tidigare mötte under en av sina otaliga sjukhusvistelser. Vid den tidpunkten var herrarna dödssjuka och i livets slutskede, för Johannes fanns det ännu hopp.

Medan X och Y samtalar är Johannes tystnaden i mitten. Männens meningar är ofullständiga, de snuddar vid tankar och släpper dem igen, en glimt här, en faktauppgift där och mellan dem en aforism eller diktrad framförd med dödgrävarröst. Herrarnas lättsinniga repliker ter sig ibland obegripliga och att på intensivvårdsavdelningen höra uttryck som ”solfågeln snyffar bland kyssbladen” kan förvåna vem som helst. Johannes blir förvånad och undrar om Y och X möjligen är galna, de pratar ju i alla fall som två dårar, styva i korken och munhuggandes hela natten lång. Under flera månader efteråt bedriver Johannes efterforskningar på biblioteket i syfte att tolka herrarnas märkliga dialog och hans beskrivningar av detta samt kommentarerna är fyllda med både humor och klokhet. Männens tankesprång leder Johannes till att också minnas sin salige far, sedan sin mor och slutligen också sin tvillingbror, honom som dog fast han inte fick.

Ämnet i Memorandum: en berättelse med bilder är inte unikt, det finns en mängd romaner som handlar om att försonas med tanken på sin nära förestående död, ett nog så viktigt tema. Av svenska romaner kan jag nämna två som i det avseendet utmärkte sig på senare år, Anders Paulruds Fjärilen i min hjärna och Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark. Ändå anser jag att Marlene van Niekerks roman är unik, framför allt för att vården och dess avhumanisering har en framträdande roll.

Marlene van Niekerk (1954) är från Sydafrika och en av världens mest intressanta författare. Hon skriver på afrikaans, ett språk som behåller sin närvaro också i den översatta texten, ibland bara som en klang i botten, ibland som enstaka ord eller verser insprängda här och var, likt en krydda. Eller till och med som smakbärare. Eftersom jag som läsare känner detta, trots att jag vet att översättningen är gjord från engelska (om än med stöd av originalutgåvan på afrikaans), tar jag det som ett bevis för att översättaren Niclas Hval har närmat sig texten med varsamhet, lyhördhet och språkkänsla.


(Denna recension publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren 2013-04-02. Här på bloggen återges texten med tidningens samtycke.)



Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris. Finns även som ljudbok.