Romanen ställer och söker svar på stora och eviga existentiella frågor så som liv och död, gott och ont, anpassning och heder eller ansvar och frihet. Romanen har ett litet format men är rik. Jag tycker om tankar Fråga pappa har väckt i mig, liksom budskapet jag framöver kommer att bära med mig - att vi alltid har makten och möjligheten att bestämma om vår historia blir en historia med eller utan medkänsla.
Som man kan vänta sig dör en far i boken och hans tre vuxna barn tvingas omvärdera sitt förhållande till honom. En av sönerna kanske är Balabán själv, kanske inte. Fadern i romanen var läkare och efter hans död börjar det plötsligt komma brev som antyder att han var kommunistregimens medlöpare och i sitt läkaryrke gjort skillnad på folk och folk utifrån partitillhörighet, något som huvudpersonen har svårt att tänka sig men måsta ta ställning till.
Vi förblir barn till våra föräldrar även när vi är vuxna och att förlora en förälder innebär ett slag och en reva i livet oavsett vilken relation vi haft till föräldrarna. De vuxna barnen i boken kämpar både med sorgen efter pappan och frågorna som faderns förflutna plötsligt väcker. Den kommunistiska regimens spår i människors nuvarande liv är ännu synliga och påtagliga. Man kommer inte undan tankarna.
Jan Balabán är en utmärkt stilist. Han är skicklig på så väl gestaltning som reflektioner och tystnader är lika starka som dialoger. För mig var det en
fängslande läsning. (Genom att läsa ett utdrag kan du själv göra dig en bild av språket och berättarstilen.)
Fråga pappa belönades med det i Tjeckien prestigefyllda Magnesia Litera-priset för 2011. Till svenska översattes boken av Mats Larsson.
Köp boken på Bokus
