Gång på gång är skogarna rosa

Gång på gång är skogarna rosa är titeln på en samling dikter av Emily Dickinson, i nyöversättning av Ann Jäderlund. Jag tänker inte ens försöka att recensera diktsamlingen, det saknar jag kompetens och förmåga till, trots högskolepoäng i litteraturvetenskap. Men som den litteraturälskande läsare jag är kan jag uttrycka mitt stora gillande, ändå. Emily Dickinsons poesi överraskade mig med sin enkelhet och direkthet eftersom jag av någon anledning förväntade mig något mera svulstigt. Fördomar och okunskap, trots de ovan nämnda poängen. Desto mera underbart att jag har förälskat mig i ett flertal verser, ringat in många diktrader och förstått varför många håller Dickinson så kär, trots att hon dog för så länge sedan som 1886. Hon är inte det minsta mossig. Hon talar till mig genom tiden. Här kommer några favoritrader ur diktsamlingen:


Skönhet - Skapas inte -
Den är -
Jaga den, och den upphör -
Jaga den inte, och den
Dröjer kvar -

________________________________________

Himlen är så långt från
Tanken
Att om Tanken löstes upp -
Kunde inte - dess Plats - på nytt
Av Upphovsmannen - bevisas -

________________________________________

Ett ord är dött
När det sagts -
Säger vissa -
Jag säger att det börjar leva -
Just den dagen -

________________________________________


Hjärtat är Tankarnas Huvudstad -
Tankarna en enda Stat -
Hjärtat och Tankarna utgör tillsammans
En enda Kontinent -

_______________________________________


Det var en Begravning i min Hjärna,
Och Sörjande som fram och åter
Trampade - och trampade - tills
det var
Som Sinnet bröt igenom -

_______________________________________


"Varför älskar jag" Er, Sir?
Därför -
Att Vinden inte
begär att Gräset
Ska svara - Varför Hon
inte kan hålla sig på sin plats
När Han drar förbi