 |
| Stallo på en teckning av John Bauer |
Det är svårt att ringa in Stallo, jag vill inte kalla den för en spänningsroman bara för att den i grunden handlar om några försvunna barn och huruvida de kommer till rätta eller inte, för det är inte barnspåret i sig som ger boken spänning och får läsaren att inte vilja sluta läsa. Det är den häpnadsväckande fantasin och mystiken som griper tag. Senast jag njöt av något liknande var när jag läste Människohamn av John Ajvide Lindqvist för då var det samma hårresande och kittlande känsla av att man inte riktigt vet vad som finns där ute. I Människohamn var det havet och en läskig GB-gubbe, i Stallo är det skogar och djur som inte är vanliga djur. Jag har till exempel blivit sjukligt observant på ekorrar eftersom det i Stallo finns en skum och mystisk ekorre som dessutom är hur gammal som helst och har bland annat tillhört konstnären John Bauer.
Ja, du läser rätt. John Bauer och gården där han bodde har en viktig roll i boken (det kan inte vara för intet att han var så bra på att teckna troll!), liksom radioprofilen Sven Jerring. Sven Jerrings änka figurerar i berättelsen och gläntar på hemligheten med ekorrens ständiga och kusliga närvaro överallt.
Huvudpersonen i boken är Susso Myrén. Hon är en helt vanlig ung kvinna från Kiruna, förutom att hon har ett udda intresse. Hon kan det mesta som har med kryptozoologi och troll att göra och hon samlar allt material och all tillgänglig information på sin hemsida på nätet. Där finns bl.a. också det foto som hennes morfar, naturfotografen Gunnar Myrén tog i Sarek i slutet av 80-talet och som inte lämnade honom någon ro så länge han levde och som ingen ville tro på. På bilden syns en björn med en gåtfull varelse på ryggen, varken människa eller djur. Man kan säga att Susso har fått sin passion för troll med modersmjölken.
Samtigit följer boken två tidsspår som har med barnförsvinnande att göra. Det var en liten pojke som försvann på 70-talet och en som har försvunnit i handlingens realtid. I det första fallet påstod modern att barnet rövades bort av en jätte, i det andra fallet har polisen inte heller några handgripliga spår att gå på.
En dag hör en kvinna av sig till Susso och berättar att hon sett en konstig, hårig varelse på sin tomt i Kvikkjokk. Kort efter att Susso lyckas med hjälp av en vildkamera fånga trollet på bild och publicerar den på hemsidan, förvandlas hon själv till ett jagat villebråd. Sussos och hennes medhjälpares jakt efter sanningen blir våldsam, livsfarlig och full av overraskande upptäckter på olika platser i Sverige. Vi hamnar i Dalarna, Stockholm, i Skåne och på Vätterns botten och det händer häpnadsväckande saker precis hela tiden.
Stallo är en fascinerande bok och jag gillar den trovärdiga, om än tillspetsade blandningen av realism och saga samt det välkända och det okända. Stilen är i och för sig lite pladdrig ibland och boken följaktligen lite för lång (nästan 600 sidor) men den är fantasieggande. För vad vet vi om den värld vi inte ser, egentligen? Avslutningsvis kan jag också erkänna att jag googlade rätt mycket under läsningens gång, liksom efteråt. Som sagt, man undrar.
Jag lyssnade på Stallo som ljudbok i en behaglig uppläsning av Magnus Roosman eftersom den inbundna varianten jag hade fått som månadsbok från Gondol lade Mr. Bokmania vantarna på under julen när också jag bestämde mig för att läsa boken. Han läste, jag lyssnade och det var ganska kul att kunna ventilera våra intryck och utbyta kommentarer.
Calliope books tycker att Stallo är den perfekta boken för alla Ajvide Lindqvists fans - och jag håller med.
Köp boken på FritzStåhl, Bokus
