De tidigare fyra böckerna i Karl Ove Knausgårds romansvit har jag läst en efter en inom loppet av lite drygt ett år, så hjärntvätten har varit intensiv. Jag älskade ettan och trean, tvåan tyckte jag "bara" väldigt mycket om och fyran föll jag för först efter ungefär halva boken. Femman? Den älskar jag!
Min kamp 5 utspelar sig i Bergen dit Karl Ove flyttar för att gå på skrivarskola och skriva på sin första roman. Så han våndas! En perfekt bild av en ung, lidande konstnär i vardande. Det går trögt, Karl Ove misströstar och är nära att ge upp, särskilt när hans bästa vän med framgång debuterar som författare. Han förälskar sig också och får sitt första riktiga kärleksförhållande, gifter sig. En annan viktig del av handlingen i Min kamp 5 är vänskapsrealtioner och relationen med brodern Yngve.
Relationen till fadern finns kvar som en svag ton i bakgrunden men när han dör blir det som ett bombnedslag i hans liv. Kort därefter lyckas Karl Ove äntligen att få sin första roman utgiven och kan börja kalla sig Författare. Det är stort, plötsligt vill alla ha honom. I det här skedet går Min kamp 1 och Min kamp 5 i varandra eftersom femman slutar där ettan börjar: med faderns död, utgivningen, flykten till Sverige, ett kraschat äktenskap.
Närheten och uppriktigheten till sig själv samt den nakna och kompromisslösa intensiteten i det Knausgård beskriver i romanen är nästan av smärtsamt fysisk karaktär. Som att vara med om när en grov, oformlig sten slipas till något nytt och unikt. Det är mycket motstridigt som unge Knausgård går igenom under denna period som boken handlar om och jag tycker att motstridigheten och kraften i sökandet skildras på ett storslaget sätt. Språket lyfter. En människas värld öppnas. Något stort och viktigt uppstår när kampen för den här gången är överstånden.
Nu väntar jag på Min kamp 6 som kommer om några månader.
Läs också vad t.ex. Bokhora, Dagens bok, Calliope books och Bokbabbel har skrivit om Min kamp 5.
Köp boken på FritzStåhl, Bokus
