Konsten att vara kvinna

Konsten att vara kvinna av den brittiska journalisten Caitlin Moran är ett humoristiskt bidrag till den feministiska kampen. Vet du inte om du är feminist? Hon erbjuder att göra ett snabbtest: 1) Stoppa handen i byxorna. 2) Har du en slida? 3) Vill du bestämma över den själv? 4) Om du har svarat ja på båda frågorna, är du feminist. Grattis!

Ett smakprov och ett av höjdarstycken i boken.

 

Redan på bokens inledande sidor utlyser Moran nolltolerans mot patriarkatets idioter och klargör att kampen förs bäst genom att helt enkelt peka på allt det pinsamma, särskiljande och idiotiska som vi kvinnor fortfarande har att kämpa emot och, sedan, skratta åt det. Jag skrattade högt och ofta under läsningens gång för Moran är verkligen rolig. Jag njöt ofta av den höga igenkänningsfaktorn och även om det hände att jag ibland inte alls höll med henne om något, var underhållningsvärdet oförminskat. Medan humorn är Morans främsta vapen, består ammunitionen av hennes egna upplevelser och tillkortakommanden som kvinna. Krutet är hennes intelligens och tankeskärpa.

Caitlin Moran skriver öppenhjärtigt, rakt och vasst om allt, både det stora och det banala. Hon börjar sin bok med dagen då hon fyller tretton, väger åttio kilo, har fula kläder, inga vänner och förstås ingen kille heller. Sedan fortsätter hon att berätta om sin tonårstid, mens, sin maniska onaniperiod, skolan, familjen (hon är äldst av åtta syskon), sitt första jobb på tidningen Melody Marker när hon bara är sexton år gammal, förälskelser, äktenskap, barnafödande, sex, arbetsliv. Ett kvinnoliv för hela slanten! Hon skriver med lika stor glöd och iver om mode och vikten av bekväma trosor (kvinskligheten har drabbats av trosorexi och helt tappat vettet, tycker hon) som om det tvivelaktiga i att stora bröllopsfester är värda pengarna de kostar. Jag upplever det som befriande när jag läser att hon gjort abort och att hon varken skäms eller har dåligt samvete för det och jag skrattar nästan ihjäl mig åt hennes argumentation när det gäller att anlita hemhjälp (hon är för, ifall ni undrar).

Hon har mycket att säga och det hon säger är viktigt för hela kvinskligheten. Jag älskar ordet kvinsklighet, det är läckert, tycker jag! Jag älskar också Morans ironi, som till exempel i det här stycket:

"Vore jag patriarkatet skulle jag ärligt talat bli alldeles till mig vid tanken på att kvinnorna äntligen skulle få sig en släng med sleven, de med. För handen på hjärtat: patriarkatet måste väl vara nära att gå in i väggen när som helst nu? Karlarna har styrt hela världen i hundratusen år utan så mycket som en fikapaus. De har sannerligen fått ligga i.
Så om kvinnorna styr världen på halvtid får ju patriarkatet möjlighet till en viss flextid. Då kan det slå av på takten en smula, anmäla sig till den där orienteringskursen det har pratat om i flera år, röja ordentligt i boden en gång för alla. Patriarkatet kan sticka iväg och spela paintball hela helger emellanåt. Vi stridbara feminister vill nämligen inte ta över. Vi vill inte ha hela världen. Bara vår andel."

Egentligen är det absolut viktigaste att vi alla, kvinnor och män, behandlas som människor. Fast för vår del vill vi kvinnor vara skiiiitsnygga i håret också, säger hon. Svårt att inte hålla med, inte sant.

Caitlin Moran är härligt galen och vild i sina resonemang och att läsa hennes bok är uppfriskande och mycket tänkvärt. Även för karlarna som för min del mer än gärna får sno frugans exemplar för att tjuvläsa lite under täcket. Att vara kvinna är inte lätt, det ska gudarna veta. Det är en konst!

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.