tisdag, november 06, 2012

Nathalie - en delikat historia

Romanen Nathalie - en delikat historia av den franske författaren David Foenkinos (1974) är den sortens bok som är trevlig att läsa eller lyssna på när man för stunden är i behov av något mindre anspråkslöst, men ändå vill att det är välskrivet. Eftersom jag kunde välja, valde jag att läsa Nathalie - en delikat historia med öronen, i Anna Maria Källs välsmakande uppläsning som jag verkligen tyckte mycket om.

När jag funderar över vilka adjektiv som bäst kan beskriva boken som helhet, behöver jag inte tänka särskilt länge, adjektiven kommer närmast av sig själva: sentimental, ganska nostalgisk och känslosam, charmig, lätt humoristisk, förutsägbar, banal, underhålande, välskriven.

Om jag skulle uttrycka mig lite mer ingående, skulle jag säga att berättelsen som romanen bjuder på är föga originell men bjuder på stilistiska och formella överraskningar. Jag skulle också säga att språket bär bra, tack och lov. Om språket inte höll, skulle detta bara vara en sentimental kärlekssmörja: hon är kär och gifter sig, de är lyckliga, han dör, hon är olycklig och tror att hon aldrig mer kommer att älska igen, två män blir förälskade i henne, hon bryr sig inte först om någon av dem, det blir strul av olika slag, hon mjuknar i förhållande till den ene mannen, det får konsekvenser på jobbet osv osv. Egentligen innehåller berättelsen två kärlekshistorier: först kärleken till maken François och sedan till kollegan Markus.

Jag gillar bokens uppbyggnad med korta kapitel och det är kul med alla insprängda faktaavsnitt som ibland är så korta som ett telefonnummer eller ett utdrag ur ett lexikon angående vad ett ord betyder. De är uppfriskande och ibland också roliga. Att Markus är svensk känns lite extra festligt för oss på dessa breddgrader, även om svenskheten skildras stereotypt.

Jag fastnade också för hur t.ex. ögonblicket då Nathalies man dör skildras. Hon sitter hemma och läser en bok när hon får beskedet. På sidan 340 (eller vad det nu är för sida hon är på) lever hennes man, på sidan 341 är hon plötsligt änka, vilket blir en gripande bild av livets oförutsägbarhet. Hon lämnar lägenheten, åker till sjukhuset och när hon efter några dagar (tillbringade hos föräldrarna) kommer hem igen, ligger bokmärket kvar i den uppslagna boken. Går det att någonsin läsa ut boken? Det finns med ens ett påtagligt före och ett tydligt efter, en vacker (om än sentimental) metafor över det svåra att gå vidare i livet. Det är just sådana detaljer som gör boken läsvärd eftersom de får texten att glimma till. Också när vissa detaljer återkommer.

Nathalie - en delikat historia bjuder kanske inte på så mycket mer än en skön och avkopplande lässtund med lagom mycket mix av tragik och humor, men det räcker gott och väl ibland. Kanske just därför blev boken en succé i Frankrike. Till svenska översattes den av Sofia Strängberg. Boken har även blivit film.

Andra som har bloggat om denna bok är t.ex.: Bokmonster, Dagens bok och Lyrans noblesser.


Den finns att köpa på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

1 kommentar:

Lena sa...

Den släpps ju på DVD idag. Har faktiskt tänkt se den.