Att läsa romanen Jag ringer mina bröder är en febrig tripp rakt in i hjärtat av Khemiri-land där förnuftets gränser är utsuddade och där paranoia tagit överhanden. Redan på första sidan slår det till:
"Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak nyss. Har ni hört? En man. En bil. Två explosioner. Mitt i city.
Jag ringer mina bröder och säger: Nej ingen är gripen. Ingen är misstänkt. Inte ännu. Men nu börjar det. Gör er redo."
Vad är det som börjar? Vad ska huvudpersonen Amor och hans vänner/bröder göra sig redo för? Det är dagen efter bombsprängningen och Amor irrar runt i Stockholm på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I fickan har han sin mobiltelefon och en liten kniv, i huvudet bär han på kaos. Hans vän Shavi ringer ständigt men Amor vill inte svara, inte nu, kanske sedan. Han pratar också med Valeria som han känner att han borde sluta följa efter. I fem kapitel och genom fem olika personer kommer vi nära Amor. I 24 timmar följer vi Amor och hans strävan efter att bete sig maximalt normalt. Han instruerar också sina vänner/bröder hur de ska bete sig för att undgå alla misstankar.
Mellan kapitlen finns ett avsnitt insprängt som alltid börjar med ett "jag ringer mina bröder och säger" och som för mig blir knytnävslaget i magen eftersom det är i dem som Amors sinnesstämning vacklar fram och tillbaka från brottsoffer till brottsling, det är i dem som gränsen mellan vi och de suddas ut allt eftersom ett slags masspsykotisk oro uppstår. Det är obehagliga mekanismer som Khemiri blottlägger.
"Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak nyss. Jag var på väg hem när jag fick syn på väldigt misstänkt individ. Han hade svart hår och en ovanligt stor ryggsäck och hans ansikte var tänkt av en Palestinasjal.
Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild."
Också i de längre namngivna kapitlen är gränserna flytande, fast här gäller det mest gränsen mellan vad som händer på riktigt och vad som bara sker i Amors huvud. Det är inte så lätt att avgöra alla gånger, vilket naturligtvis är författarens avsikt. Det är meningen att den paranoida känslan ska finnas där hela tiden, som till exempel när Amor rör sig genom staden och ser verkligen till att uppföra sig fullständigt normalt (vilket han ju också gör, för han har inget att dölja) samtidigt som han blir skuggad av en polis som bara ser misstänkt bettende i varje liten rörelse Amor gör. Det är häpnadsväckande hur Khemiri får fram den direkta, paranoida växelverkan mellan Amors och polisens blickar. Det är så påträngande!
Romanen innehåller mycket dialoger. Khemiri är mästare på dialoger och replikmatchning och jag vet ingen annan svensk författare som får till replikerna på det sättet som han. Det är i replikerna som också humor finns. Jag är t.ex. mycket förtjust i samtalet som Amor har med sin mormor vid ett tillfälle - det tar nämligen en liten stund innan man som läsare fattar att mormor är död men då uppstår komiken.
När jag får veta att boken ska ges även som teaterstycke på Malmö Stadsteater nästa år, blir jag inte förvånad. Khemiri är ju en författare som gärna förenar sina prosaiska och dramatiska ådra. Från essä till prosa till drama - cirkeln sluts för Jag ringer mina bröder.
Också i den här boken njuter jag av renodlad stilistisk och språklig konst som jag känner igen från hans tidigare böcker. Khemiri droppar fram meningar enligt ett system som följer sin egen logik för textuppbyggnad men man noterar det knappt för berättelsen flyter på och man drivs framåt i läsningen. Språkuttryck som Khemiri använder är oslitna och skarpa i kanterna. "Jag kravlade mig upp ur soffan medan min kusin började droppa livsvisdom", kan det heta. Det är också läckert hur Amor liknar sina vänner vid kemiska grundämnen och motiveringarna är lika originella som klockrena. Shavi är t.ex. Helium eftersom han gör allting lättare.
Jag ringer mina bröder är en stor liten bok med ett mycket angeläget ämne som språkligt och stilistiskt utgör en ny pärla i den samtida svenska litteraturen.
Köp boken på FritzStåhl, Bokus
