onsdag, oktober 17, 2012

Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Jeanette Winterson! Jag vill ge henne Nobelpriset, nu, nu, nu. Förlåt mig att jag spårar ur så här direkt i inledningen men det var det jag tänkte när jag hade läst ut hennes memoarroman Varför vara lycklig när du kan vara normal? eftersom jag var fullständigt översvämmad av känslor och eftersom jag gillar Winterson. Är det någon idé att fortsätta recensionen? Ni förstår ju redan vartåt det bankar, att jag bara kommer att ägna mig åt ohämmad hyllning av boken. Men fortsätt att läsa, är du snäll, för jag vill förklara.

Bokomslaget pryds av bilden på Det Ensamma Barnet, lilla Jeanett Winterson. Hon var ett ensamt barn - adopterad och uppfostrad av den strängt religiösa Ms Winterson och hennes make. Ms Winterson är Ms Winterson, inte mamma. Men pappa är pappa, fast han är mest borta och jobbar, han är industriarbetare. De bor i ett radhus i en industriell småstad i norra England och det är 60- och 70-tal när Jeanette växer upp. Ett mycket annorlunda familjeliv visas upp.

Adoptivmamman är en gräslig och helt omöjlig människa som inte kan visa andra känslor än de negativa och som anser att det mesta här i världen är djupt syndigt. Hon har två uppsättningar löständer och en revolver i köksskåpet och hon bakar hela nätterna bara för att slippa ligga i samma säng som sin man. Hon är en galen tyrann som bär sig mycket illa åt mot sin dotter. Som liten flicka blir Jeanette ofta utelåst på natten, som ung tonåring utsätts hon för exorcism efter att ha ertappats med att ha sex med en annan flicka.

Som 16-åring lämnar Jeanette barndomshemmet för gott för att följa sitt hjärta och kärleken och det är då som modern yttrar orden som utgör romanens titel. Jeanette är rädd och förvirrad när det gäller kön och sexualitet och oroad över livets praktiska sida liksom sin skolgång och har ingen som kan hjälpa henne att hålla sig på banan. Då snubblar hon över T.S. Eliot, läser raden "detta är endast ett ögonblick / men vet att ett annat / skall genomborra dig med en plötslig smärtfylld glädje" och blir räddad. Sådan makt litteraturen kan ha!

"När folk säger att poesi är en lyx, eller ett val, eller något för den bildade medelklassen, eller att den inte borde läsas i skolan eftersom den är irrelevant, eller något annan av de konstiga och idiotiska saker som sägs om poesin och dess plats i våra liv, misstänker jag att människor som framför dessa åsikter har haft det ganska lätt i livet. Ett svårt liv kräver ett svårt språk - och det är det som poesin ger oss. Det är det som litteraturen ger oss - ett språk som är kraftfullt nog för att säga som det är.
Det är inte ett gömställe. Det är ett hittställe."

Boken, som är en självbiografisk roman, skildrar många episoder - såväl dråpliga som sorgliga. Man kan säga att Wintersons berättande rör sig längs två linjer. Den ena är den egna adoptionen, den andra kärleken till litteraturen. Linjerna löper inte parallellt utan går in i varandra, korsar varandra, följer varandra. Tidsmässigt slutar handlingen i början av 90-talet då Jeanette Winterson publicerade sin självbiografi Det finns annan frukt än apelsiner samt hittade och fick kontakt med sin biologiska mor.

När Jeanette är tillräckligt stor har hon den enorma turen att hon upptäcker litteraturen fast böcker har varit förbjudna i hemmet. Hon börjar läsa sig igenom bibliotekshyllan med engelsk litteratur på prosa A-Z och hur hon skildrar den resan är några av bokens starkaste ögonblick. Det visar sig att Ms Winterson hade rätt när hon sa att böcker var farliga. "En bok är en förtrollad matta som kan flyga iväg med en någon annanstans. En bok är en dörr. Man öppnar den, man stiger in genom den. Kommer man tillbaka?"

Varför vara lycklig när du kan vara normal? är en omskakande läsning, det märks att författaren har skrivit boken med en penna doppad i sitt hjärtats blod men samtidigt finns här mycket humor och självironi. Texten lyfter sig själv ovanför allt mörker och Wintersons starka tro på kärleken, sin egen förmåga och tro på att kunna lyckas samt passionen till böcker håller oss kvar där uppe där ljuset finns.

Det är en mycket stark och mycket vacker bok. Jag vågar påstå att all den styrka och tröst som Jeanette Winterson själv hämtade ur böcker hon en gång läst, ger hon nu tillbaka till de som behöver dem vare sig det gäller frågor om mor-dotter-relation, adoption, sexuell identitet, klassresa eller författardrömmar. Råkar du inte behöva tröst i någon av de frågorna? Läs då boken som litteratur, för Jeanette Winterson skriver in sig själv som litteratur, inte som fakta. Litteratur med stort L.

Och jag säger er, det är lätt att älska en författare som skriver som Winterson.

Köp boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.