Krimineller. Krimineller. Krimineller. Det låter som karameller, visst gör det? Jag tror inte att jag är den enda som gör kopplingen efter att ha läst
Aino Trosells nyutgivna kriminalnoveller som heter just
Krimineller. Trots att Aino Trosell är välkänd som författare till ett antal deckare med hjältinnan Siv Dahlin i huvudrollen, har jag själv hittills förknippat henne med två andra romaner som jag för övrigt tycker mycket om:
Hjärtblad och
En gränslös kärlekshistoria. Men med
Krimineller har jag fått stiga in i Trosells spänningsvärld. Och vet ni vad? Jag gillade att vistas där, fast det var ett rätt kusligt ställe att vara på.
Krimineller innehåller fjorton noveller, varav sex av dem är Siv Dahlin-noveller där Siv råkar stöta på mördare, potentiella mördare och allehanda skumma typer vad hon än gör. Egentligen är det rätt osannolikt att en enda person skulle ha sådan otur i sina kontakter med andra människor, men man får inte glömma att det rör sig om isolerade berättelser utan inbördes samband annat än att den fiktiva Siv Dahlin förekommer i dem. I en av novellerna
(Kärlekens insida) testar Siv nätdejting och får kontakt med en sympatisk och känslofull man, i en annan
(Bön för en död) träffar hon under en tågresa en väldigt trevlig kvinnlig präst. Aino Trosell är mycket skicklig på att berätta om sträckan från att någon först är jättetrevlig tills hen inte alls är det längre. Då kan det gå kalla kårar längs ryggen, jag lovar. Sådant kräver god skrivarkonst om det inte inte ska vara krystat och genomskinligt från början.
Trots att det förekommer våldsbrott här och där är kriminellerna inga först-ett-brott-och-sedan-polispaning-berättelser utan de går mera ut på att synliggöra en kedja av osannolika sammanträffanden som slutligen leder till att ett blodigt mord begås eller har begåtts. En höjdare är novellen
Vägledning från helvetet, om ett ungt par som hamnar i snödrivan i diket på en ödslig väg dagen före julafton. Hon stannar kvar i bilen, han traskar till byn för att hämta hjälp. När han kommer tillbaka är hon borta. Till saken hör också att hon strax innan avåkningen lättade på blåsan över en grav på en kyrkogård utan att först ha märkt det. Herregud jag ryser fortfarande när jag tänker på vad som händer, det är en så otroligt bra story. Hemskt obehaglig, mardrömslik och skräckfylld och med en totalt överraskande upplösning. Uuuhh!
En mördare går ännu lös tillhör också favoritnovellerna att minnas, den handlar om ett gammalt ouppklarat mord med många frågetecken och är jättespännande. Jag skulle vilja berätta närmare om minst hälften av texterna men då skulle den här recensionen bli alldeles för lång. Fast en till novell måste jag få nämna, bokens sista som heter
Min relation till Camilla Ström. Novellens manliga huvudperson får en dag ett brev med ett besöksförbud. "Nu hade Camilla Ström gått över gränsen. Nu hade Camilla Ström passerat alla stationer. Nu skulle Camilla Ström få lida", står det på sidan tre i berättelsen som handlar om våld och psykisk störning. Men, det blir inte som man tror även om utgångspunkten känns ganska given. En ruskig historia även den.
Det jag uppskattar mest med kriminellerna är författarens förmåga att påbörja handlingen på ett sätt som gör att fortsättningen känns smått given och självklar och sedan steg för steg, ibland nästan omärkligt, vända på kakan och sluta i en överraskande upplösning som ibland är klart uttalad, ibland bara antydd och lämnad åt läsarens föreställningsförmåga. Då blir det extra frestande att fantisera om vad som ska/kan hända. Spänningen finns alltid där, liksom drivet framåt. Dessutom är Aino Trosell bra på att gestalta stämningar, särskilt de obehagliga.
Jag läste
Krimineller både via ögonen och öronen, så som det passade mig för tillfället. I
ljudboksversionen kunde jag njuta av Marie Richardssons och Jakob Eklunds proffsiga och närvarande uppläsning. Marie Richardsson läser bl.a. alla Siv Dahlin-novellerna medan Jakob Eklund läser alla de med manliga huvudkaraktärer. Ingen kan säga "fan, fan" som han, det är en underhållning bara att höra det.
Det är väldigt sällan jag konsumerar karameller och väldigt sällan jag läser deckare. Men de få gånger jag gör det, efter att ha valt bitarna med omsorg, smakar det faktiskt gott. När det gäller
Krimineller var jag riktigt ledsen att godispåsen plötsligt var tom, hade velat ha mer. Det är i och för sig långt kvar till nästa påsk, men
Krimineller i ett påskägg kommer att bli en fullträff, kom ihåg det!
Och så en liten kurriosa som avslutning: tummavtrycket som finns på omslaget placerat just där ens egen tumme hamnar när man håller i boken, det är läckert. För att inte tala om att omslagsytan känns som mjukt skinn fast det är fråga om en pocketbok. Snyggt.
Köp boken på
Bokusg(16675160)a(1446132))
eller
AdLibrisg(16159306)a(1446132))
.