måndag, september 03, 2012

Söta fredag

Söta fredag är journalisten Ia Genbergs debutroman och en av höstens färgstarka boknyheter. Det där färgstarka gäller såväl bokens yttre som inre.

Söta fredag utspelar sig i Stockholm under en enda augustifredag på 2010-talet. Dagen är varm och luktar ruttna sopor. Fotografen Max blir ombedd av sin vän och före detta IT-entreprenören Tobbe att dels berätta om dagen för honom (med ca två månaders fördröjning), dels svara på en fråga som är mycket enkel att besvara för en fotograf. Tobbe vill veta hur det kommer sig att han syns på ett fotografi tillsammans med en kvinna som han aldrig har träffat och på en plats där han aldrig varit. Ia Genberg har lagt hela berättelsen mellan att frågan ställs tills den besvaras för Tobbe och som läsare kan man undra lite grann varför hon väljer att låta Max dröja med ett uppenbart svar (det handlar nämligen om dubbelexponering) men förmodligen är det så enkelt som att frågan utgör en ram för berättelsen och, tror jag, också har ett symboliskt värde. Hela berättelsen är ju som en kraftig dubbelexponering av verkligheten.

När boken börjar ligger Tobbe på ett sjukhus efter att hans blödande och medvetslösa kropp plockats upp från golvet på en pizzeria som rammades av en bil. Bilen kördes av populära tv-drottningen Tess, för övrigt även kvinnan på det konstiga fotografiet och en kvinna med ett allmänt känt ansikte. I djupet av sitt hjärta längtar sig Tess halvt fördärvat efter den perfekta applåden, för den har ännu inte inträffat i hennes karriär. Men vad är en perfekt applåd, egentligen?

Bokens huvudpersoner är alltså tre: Max, Tobbe och Tess. Förutom de tre förekommer det andra mer eller mindre märkliga figurer i berättelsen - till exempel den knarkande trollkarlen Bim vars trollkarskavaj blir ordentligt synad i sömmarna och polismannen Flemming som har otur och hästsvans. Till saken hör också att det har varit en vild sopstrejk i Stockholm och soplukten hänger tung över den sensommarheta staden denna söta fredag. En dag som alla andra men ändå inte alls.

"Strejken fick sakerna att komma närmare varandra på ett mycket obehagligt sätt, och det är det många som försöker glömma nu när den äntligen är över: att sopor bara är saker plus tid, saker, massor av saker, allt man omger sig med, plus tid. Tid är det enda som behövs för att göra någonting till något annat."

Söta fredag är en roman där flera berättelser avlöser varandra och går in i varnadra och ibland händer det tyvärr att jag går vilse i dem. Det känns för mycket och lite för rörigt för min smak. Därför känner jag mig smått ambivalent eftersom jag samtidigt uppskattar en hel del med denna bok. Jag gillar humorn och ironin och Ia Genbergs uppfriskande språk. Och, framför allt, gillar jag vad romanen handlar om på det tankemässiga planet: jag gillar hur författaren tacklar frågan om vad tid är och vi förhåller oss till den. Det är tankeväckande, originellt och friskt.

Är det så att tiden är ett slags fjärde huvudperson? Den ligger i alla fall som en egen dimension över handlingen. I den här boken är tiden en mystisk varelse som ibland rusar fram mycket snabbt medan den en annan gång bara "slår sig ned intill en och håller käften". Och Tobbe, han har en egen, annorlunda, teori om tiden. Han tycker att det finns hål i tiden, ungefär som luftgropar när man flyger, fast värre:

"Plötsligt kommer man till ett ställe utan tid, och då faller man bara, rakt in och sedan kommer man inte tillbaka. Till skillnad från en luftgrop tar man sig inte igenom, man bara flyger in och syns aldrig mera till. Det är helt fullt där inne i dem, fast de officiellt, utifrån sett, inte ens finns.
- Hur vet du det? har du varit där?
Tobbe vände sig mot mig.
- Vi är där, Max. Det är det som är min teori, vi är där hela tiden."

Tobbe och Max pratar mycket om tomma glipor i tiden och om tomma glipor i verkligheten. Det som finns mellan alla ord som sägs och mellan alla bilder som visas i ett fotoalbum. Tomrum som inte skulle finnas om de inte omgavs av just ord eller bilder med tydligt innehåll. Borde man inte fråga sig vad som finns för eftervärlden att bara glömma att ta del av, alternativt fantisera ihop? Vad är det vi brukar lägga alternativt dra ifrån när vi minns? Det är ingen lätt frågeställning.

Som sagt, jag tycker om hur personerna filosoferar kring tiden och annat smått och gott och jag tycker också om hur Ia Genberg med språkets hjälp plockar isär våra verkligheter (ja, plural är helt på sin plats här). Söta fredag är, när allt kommer omkring, en underhållande debut som lovar gott framöver. Trots det röriga i handlingen som endast svårligen låter sig återberättas.

Läs gärna också vad ...och dagarna går och Annika Koldenius skrivit om boken.

Köp boken (finns även som e-bok) på Bokus eller AdLibris.

Inga kommentarer: