lördag, september 15, 2012

Kod 400

Kod 400 av fransyskan Sophie Divry är i likhet med Drömbokhandeln (recenseras här) en roman där böcker och läsning spelar en central roll för både handlingen och tankegångarna.

"... boken och läsaren, vid rätt tillfälle i livet, då kan det slå gnistor, tända till, flamma upp, det kan bli livsavgörande."

Av titeln Kod 400 att döma skulle boken kunna vara en agentroman eller något i den stilen, men det är det alltså inte. Koden är tvärtom något så harmlöst som en bibliotekskod för klassificering och sortering och huvudpersonen är en landsortsbibliotekarie.

En morgon upptäcker hon en man som blev inlåst i källaren på biblioteket över natten och börjar genast prata med honom, på sitt barska och småroliga vis. Samtalet är enkelriktat, mannens svar anar jag endast av kvinnans reaktioner, kommentarer och följdfrågor. Jag gillar greppet att inte sätta dialogen på pränt rakt av, utan gestalta mannens svar genom att låta bibliotekarien reagera. Under samtalets gång ger kvinnan utlopp för sin frustration, irritation och ångest. Hon är en person som enligt egen utsago hellre håller sig till böcker än till karlar, fast när ensamheten blir för djup rår inte ens böcker på den, det vet hon smärtsamt väl. Det finns en Martin som hon hemskt gärna skulle vilja bjuda hem... Berättelsen verkligen andas ensamhet och längtan efter att få dela sina dagar och tankar med någon.

Sedan handlar romanen naturligtvis en hel del om bibliotek som instititution och som "folkbildningens sista utpost". Bibliotekarien i boken är bitter och frustrerad över yrkets stora betydelse å ena sidan och låga status å andra sidan, särskilt om man som hon är placerad på geografiavdelningen i källaren. Hon kallar sig själv för ackordarbetare, underhuggare, kulturslav och bokbunkerfånge. I samtalet med mannen lyfter hon fram resonemang som väcker mina tankar, som till exempel när hon med klassificeringssystemets hjälp redogör för klassperspektivet i biblioteksvärlden. Det är både roligt skrivet och tänkvärt.

Jag tycker om stilen i Kod 400 (i översättning av Marianne Öjerskog). Det är inte sockersött och det gullas inte det minsta med böcker och ändå lyser kärleken till böcker igenom. Om jag har markerat citat i boken? Så klart! Många. Om god litteratur, om skräplitteratur, om författare, om eventuella utgångsdatum på böckerna. Särskilt det sistnämnda tycker jag är lite kul, med tanke vad den här bokbloggen har för slogan. Jag håller med om att förlagen ofta skulle kunna trycka utgångsdatum bredvid priset, för alldeles för många böcker enbart är konsumtionsvaror.

Jag gillar Kod 400, mer än Drömbokhandeln. Jag tycker också om att boken har ett yrke i fokus, det är intressant. Och kul att läsa. Om du väljer att läsa den här knappt 100-sidiga romanen, lovar jag att du kommer att få en riktigt trevlig lässtund.

Till priset av endast två latte kan du köpa boken på FritzStåhl, Bokus eller AdLibris.

2 kommentarer:

Läst, sett & hört sa...

Kod 400 verkar jätteintressant, men Drömbokhandeln gillade jag inte

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jag var inte heller så dunderförtjust i Drömbokhandeln som många andra var.