måndag, augusti 27, 2012

Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken

Kärleken är Jonas Gardells nya roman, den första delen i en planerad trilogi vars samlingsnamn är Torka aldrig tårar utan handskar. De två andra delarna kommer redan under våren 2013 och jag tycker, egentligen, att du inte ska förspilla tid med att läsa recensioner utan i stället skaffa boken och börja läsa så fort du bara kan, om du inte redan har gjort det. Det här är nämligen årets viktigaste svenska roman. Förmodligen årtiondets.

Kärleken är en inifrån-berättelse om aidsepidemin som på 80-talet svepte över Sverige och lämnade förnedring, död, vrede och oerhört mycket sorg efter sig. Det har gått 25 år sedan dess och alltså blivit dags för Jonas Gardell att släppa vreden och sorgen fria. Han är så arg, så ledsen! Och all denna ilska och alla dessa tårar överför han till mig som läsare och jag tar emot dem, skamsen men ändå tacksam för att han berättar allt detta för mig. För oss. När jag läste ut sista sidan, satt jag en lång stund som paralyserad. Det var sent på kvällen och jag kunde för mitt liv inte begripa hur jag skulle kunna gå och lägga mig som om ingenting hade hänt. Djupt inom mig hade något krossats medan något annat hade växt sig starkt.

Kärleken har en väl genomtänkt konstruktion. De skönlitterära passagerna rör sig mellan ett nu som är hösten 1982, ett då som är huvudpersonernas barndom och en framtid som vrider sig i aidssjukdomens klor för den ena av personerna. Dessutom innehåller boken separata avsnitt med rena fakta om olika aspekter av homosexuelitet, så som t.ex. medicinska, religiösa, historiska eller politiska. Det ligger odiskutabelt mycket research bakom. De homosexuellas Stockholm träder också fram som ur en liten ask och det är något som gör den här boken till ännu en i raden av oförglömliga stockholmsskildringar.

Bokens huvudpersoner är två, Rasmus och Benjamin. De har nyligen tagit studenten. Rasmus är från lilla Koppom i Värmland medan Benjamin är stockholmare. Fast Jehovas vittne. Båda kommer från miljöer där intoleransen och okunskapen är stora. Hösten 1982 flyttar Rasmus till Stockholm och börjar omgående dras till ställen där homosexuella män uppehåller sig och det är en värld som inte är vacker, men den enda de har. Även Benjamin rör sig mot den homosexuella världen i allt snävare cirklar, det är dubbelt så svårt att också behöva gå mot sin tro. På julafton träffas Rasmus och Benjamin för första gången och det blir ett möte som får klockorna att ringa. Av glimtarna in i framtiden vet vi tyvärr att tiden är uträknad för dem.

Kärleken är en stark berättelse, en anklagelseakt. Men också en poetisk skildring av kärleken som drivkraft i våra liv. Jonas Gardell skriver bitvis mycket vackert, det känns som om han doppade skrivpennan i sitt hjärtats blod. På omslaget skriver han: "Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia."

Med den här boken - som för övrigt inte sällan är rolig också - vill Gardell ge bögarna värdigheten åter och tro mig, han lyckas med råge. En gång stämplades de homosexuella och aidssjuka som pestsmittade av samhället. Med den här boken får de revansch. Läs den!

Köp boken på Bokus eller AdLibris.