Vad skriver Åsa Ericsdotter om? Om kärlekens alla helvetes kval och om kvinnors utsatthet, kroppsfixering, abort, otrohet, passion, sex, illusioner som spricker och de avgrundsdjupa avstånd som ibland uppstår mellan män och kvinnor som är bundna till varandra genom en kärleksrelation som inte sällan är allt annat än jämbördig. Hon är mästare på att skilja beroendet i ett förhållande där alla till slut blir förrådda.
Äktenskapsbrott handlar om otrohet, precis som titeln antyder. Redan inledningsstycket väcker obehag:
"Abort då? frågar jag.
Du svarar inte.
Du har en dotter, ni har precis fått en dotter. Man säger grattis, man säger lycka till. man frågar inte varför du inte hade ihjäl henne medan du hade chansen."
Romanens "du" heter Niklas, är gift med Karolina och har en liten dotter. Han är otrogen med Pia. "Jag" är Niklas väninna och föredetta ligg som han berättar allt för, trots att hon även är kompis med Karolina. Väninnan är också gift och de umgås alla fyra som par. Även hon vänsterprasslar, älskar två, en mörk och en ljus, vill skiljas. När Niklas berättar för "jaget" att hans fru vill ha ett barn till och att han skulle vilja få ett barn även med Pia (samtidigt!), blir väninnan minst sagt förbannad och känner att något måste ju hända för så här kan det inte fortsätta. En ganska banal historia på ytan, men med hjälp av den drar författaren fram komplicerade frågor i ljuset, till exempel egoismen.
"Hon har tröjor som sitter åt, kritvita tänder, hon är helt olik Karolina, hon är blond, pladdrig,. Ibland behåller hon skorna på, du gillar det.
Hon är ett ligg, ett knull, en affär, varför inte stanna vid det, jag frågar för hundrade gången, dina argument är fortfarande oanvändbara. Det är vid dina multipla bröllop det skär sig."
Åsa Ericsdotters skriver kroppsnära och ogenerat. Kroppsvätskor och lukter har alltid varit ett ett medel att gestalta stämningar med, så även nu: "Lukten sätter sig på fingrarna, det är där man får vara noggrann. Och i håret", kan det låta. Så mycket förljugen förslagenhet det ryms i den meningen! Stilen knapp och stycken korta, texten täcker sällan en hel sida.
Äktenskapsbrott handlar om att äta kakor och ha de kvar och det är en ganska tröstlös läsning. Typiskt Åsa Ericsdotter. Hon skriver inte för att inge hopp. Det är synd om människorna i boken, tänker jag, samtidigt som jag har stor lust att slå dem på käften så att de fattar att man inte får handskas så vårdslöst med kärlek. Enligt DN är boken "ett utsökt experiment i äktenskapsbrottets psykologi" och det håller jag gärna med om.
Med Åsa Ericsdotter är det inte bara VAD hon skriver om, utan också och i mycket hög grad HUR hon gör det. Som jag redan nämnde är hennes prosalyriska språk så speciellt att det blir en oförglömlig upplevelse i sig. Om du inte är bekant med hennes författarskap, rekommenderar jag hennes böcker varmt. Eller tillhör du kanske redan de frälstas skara?
Köp boken på FritzStåhl, Bokus
