torsdag, juli 19, 2012

Ulysses #11

"Men vilka är det då som ska läsa och begripa den här boken? Vem riktar sig Joyce till? Ja, det är just det. Han riktar sig helt enkelt inte. Det är som Roundwoodreservoaren: den förser hela Dublin med dricksvatten, men var och en får ju skruva på kranen efter behov." (Ur Dag ut och dag in med en dag i Dublin)


Var det mödan värt att läsa Ulysses? Svaret är ett tveklöst ja, dessutom var det inte alls så jobbigt som jag först trodde att det skulle bli. Eftersom jag i min enfald föreställde mig att det skulle bli fråga om ointressant eller obegripligt svammel hela boken igenom, var läsningen helt klart en positiv överraskning. Ulysses ser skräckinjagande ut och den har ett rykte om sig att vara skitjobbig, men jag kan nu tala om för alla som vill höra att så farlig är den inte. Tvärtom är den ofta rolig, vilket jag redan har bloggat om.

Kanske inte riktigt så, men ...

De trista delarna var i klar minoritet och de bra delarna var å sin sida riktigt bra. Jag började läsa boken den 16 juni och den 17 juli läste jag ut den. Målet var att läsa 30 sidor om dagen (utan att fuska) men ibland blev de lästa sidorna fler och vissa dagar läste jag Ulysses inte alls. Trots att jag läste även andra böcker under tiden, klarade jag av Ulysses på bara en månad. Det är ett hanterbart läsprojekt, som ni ser. Och fattar ni hur nöjd jag är nu? Tjohoo!


När jag kom fram till efterordet i boken, skrattade jag glatt. Hur ofta händer det att man gratuleras till att man har tagit sig igenom en bok? "Du har läst klart, det är bara att gratulera", står det.

Mitt bloggande under läsningens gång hade dels ett personligt syfte (att föra anteckningar), dels var tanken att ge mod till er som kanske länge har funderat på att ge sig i kast med Ulysses. I efterordet står det också att det behövs "tröst och förtroendeskapande åtgärder". Det rekommenderas att skaffa sig Olof Lagercrantz Om James Joyces Odysseus, numera en klassisk läsebok. Jag har inte haft den till hands. Min tröst och stöd utgjordes av Erik Anderssons Dag ut och dag in om en dag i Dublin där han med glimten i ögat berättar om sitt 4 år långa arbete med översättningen samt förklarar ett och annat om Ulysses, lättsamt och med humor.

För Stephen Farran-Lee som författade efterordet är Ulysses främst en roman om kärlek och fredstro. Att tänka på den på det sättet gör läsningen också mera hanterbar. Kärlek och fredstro så väl i världen som i äktenskapet är ämnen som vi kan relatera till, mer än till litteraturvetenskapliga paralleller till Odysséen. Personligen har jag inte brytt mig det minsta om att leta efter beröringspunkter mellan Ulysses och Odysséen. De är inte synliga i texten och jag tycker inte heller att de är särskilt relevanta för en amatörläsare. Jag ville läsa Ulysses, inte skriva en avhandling efteråt.

Kanske någon av er också blir sugen att läsa Ulysses nu? Kom gärna tillbaka hit och berätta hur det går. Lycka till!

Slutligen vill jag också tipsa om en iphone-app som kan vara oumbärlig i fall man planerar en resa till Dublin och vill vandra i Leopold Blooms och James Joyces spår.

Nu är jag klar!






3 kommentarer:

Jenny B sa...

Tack för berättelsen om hur du tog dig igenom Ulysses! Det låter som en överkomlig plan att läsa 30 sidor om dagen, mer eller mindre, och så bli klar på en månad. Och Erik Anderssons bok om arbetet med översättningen verkar också riktigt läsvärd. Jag gratulerar också och ser fram emot dagen när det blir min tur att läsa Ulysses.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Varsågod och tack Jenny, om jag inspirerade dig är det en bonus till min egna läsupplevelse.

Hanneles bokparadis sa...

jo, Erik Andersson är rolig att läsa, också.