För ett par veckor
sedan dog Ray Bardbury, en av världslitteraturens stora. Han har
gått ur tiden men inte hans böcker. När jag fick höra om hans död
plockade jag fram Farenheit 451 och streckläste den. Den
antände mina tankar. Farenheit 451 från 1958 är en thriller
om en framtid där böcker är förbjudna till den grad att när
statsmakten upptäcker några bränns hela huset ner. I denna dystopi
är boken farlig då den bringar människorna tankar och för att de
som tänker håller sig med egna åsikter. Farenheit 451
utspelar sig i en tid då allt går rasande fort, där människor
oavbrutet bombas med reklam och serveras passiviserande tv-program
via stora väggskärmar. Avkopplande promenader existerar inte
längre, fritiden är lika med intensiva aktiviteter. Tyvärr kan jag
inte låta bli att undra om inte vår verklighet börjar bli
skrämmande lik scenariot i Bradburys roman. Åtminstone ibland.
Snart är det
midsommar och semestern står för dörren. Många vill resa, uppleva
saker, hinna en massa. Själv är jag av den udda sorten som helst
stannar hemma och inte tänker uträtta särskilt mycket, annat än
att hinna läsa så många böcker som möjligt. Jag trivs inte med
att resa fysiskt, men jag trivs med att resa i fantasin och med
litteraturens hjälp. Det passar mig bäst. Dessutom är det ett
resande som varje människa kan unna sig, med bibliotekets hjälp
behöver det inte ens kosta något.
Jag planerar alltid
min semesterläsning med största omsorg och i god tid innan. Tyvärr
resulterar planeringen alltid i en groteskt stor bokhög som visar
sig vara helt omöjlig att klara av under den utmätta ledigheten.
Brukar du också planera semesterläsningen? Vilka böcker brukar få
äran att bli lästa när du har tid och är utvilad? Vågar du
läsutmana dig?
Jag har en vana
sedan några år tillbaka att ta mig an riktigt tjocka böcker när
jag är långledig. Årets kandidater är osunt många:
nyöversättningen av Ulysses (James Joyce), nyutgåvan av
Röde orm (Frans G Bengtsson), nyutkomna Liberty (Jakob
Ejersbo) och Min kamp-serien (Karl Ove Knausgård) samt de
lite äldre Tre romaner (Steve Sem-Sandberg), De välvilliga
(Jonathan Littell) och Vi de drunknade (Carsten Jensen).
Om jag inte redan hade läst Agaat (Marlene van Niekerk) så
skulle den ligga överst i bokhögen. Bara bra böcker! Flera tusen
sidor sammanlagt och därmed ett hopplöst företag att ens försöka
läsa alla i sommar. Men två tre tegelstenar kan det bli. Jag blir
inte nedtyngd, tvärtom brukar jag känna mig märkligt upplyft.
I Farenheit 451
sägs det att bra böcker ”visar porerna i livets ansikte” och
skulle man lägga en bok som har ett ansikte under ett mikroskop,
skulle man upptäcka att det flödar av liv där. Titlarna jag nämner
är alla böcker med tydliga och säregna ansikten och det är därför
jag vill läsa dem, när det än blir.
Enligt Faber, som är
en av personerna i Farenheit 451, behöver människan bl.a.
dessa tre livsnödvändiga saker: 1) böcker med kvalitet, vetande
med struktur 2) gott om tid att tänka och 3) rätten att utföra
handlingar som grundar sig på vad vi lärt oss under de båda första
villkorens växelverkan. Det gillar jag. Mycket!
God litteratur är
inte synonym med svårläst litteratur och att tänka på semestern
är inte heller jobbigt, bara man tänker andra tankar än till
vardags. En god bok fläktar alltid skönt i sinnet, liksom nya
insikter om vad det innebär att vara människa.
______________________
PS. Min recension av Fahrenheit 451 hittar du här.
